Europas utveckling och revolutioner
Inledning

Europas grundande
300- 800

Oikonomia - Skapelsen - ekonomi - människa - samhälle

Romarikets fall och den nya tiden

Palestinas förhistoria

Jesu tid år -4 till 30

100-talet
Jerusalems förstörelse år 70

200-talet

300-talet

400-talet

Öst- och västgpterna

500-talet

600-talet

Arabvärldens historia

Islam och erövringen av Jerusalem.

700-talet

800-talet

900-talet

1600-talet
Upplysningstiden och det 30-åriga kriget

1700-talet

Bankrevolutionen

Revolutionernas Europa. Illuminatiorden för världssocialism och världsstaten

Förenta Staterna -
grundlagt på frimureri.

Världskrigens
hemliga syften

Förutsägelse

1800-talet
Industrialismens utbredning, klasskampen, nationlismen, raskampen, epidemier, svält och modernismens begynnelse

1900-talet

Första världskriget och den ryska revolutionen 1917

Tiden efter Första världskriget

De ecklesiastiska frimurarna

Andra världskriget
Nazitysklands
finansiering av
väst. Profit über alles!

Det kalla kriget.
Öst & Västkonflikten

Tiden efter Andra världskriget
EU-projektet - det liberal politisk projektet

Omstöpningen av Sverige

Ecce homo
Liberalismen som lucifersik religion

Statism som världsstat

Uppennbarelse-bokens förutsägelser

Om 2000-talet

Gud är evig. Meningen med vårt liv är att vi ska leva evigt.
Kristus är vår Frälsare och dog på Korset för oss.
Vi är alla syndare. Omvänd er och be till Kristus. Han är vårt enda hopp.

EUROPAS UTVECKLING OCH REVOLUTIONER

Romarikets fall. Europas kristnade.
Monarkier som kristna samvälden av olika folk.
'Europa' en kristen vision om fred, enhet och gemenskap för Europas stater

Den moderna politikens historia och uppror

maj 2010

Inledning

Hur kan vi tro på Gud när världen ser ut som den gör, säger en del? Om det finns en skapelse så finns en upphovsman. Annars skulle allt uppstå ur ett intet vilket blir till en motsägelse.

Eller är det så att tack vare att vi inte tror så ser världen ut som den gör? Vi ser en värld som står i skuld. Om det finns en skuld så finns det en fordringsägare. Finanskriserna har svallat över jordens länder. Till vem står länderna i skuld? Det finns en tid när man går från skuldfria pengar till skuldsedlar i historiens listigaste svindleri.

Skapelse och skuld bildar i historiens två motpoler i tiden. Tiden sträcker sig från ett ursprung, som gällde ett samhälle och en jord för alla, fram till en tid med skuldsatta samhällen. Vem har orsakat detta? Vem är fordringsägarna till skulden?

Samhälle, ekonomi och en gemensam Gudstro är djupt förenat med varandra. Bakom finns historien om en levande ekonomi som blir pengar med ett bankvälde som skuldsätter och äger jordens tillgångar. En historia som bryter ned samhället och myntar motsatsen om en skapelse och en Skapare genom en ideologi om en materiell evolution dvs materialismen.

Detta tar den hemsida upp om en historia som är dels känd dels en historia som är fördold i ett bedrägeri. En historia om Europas kristnande och fall.

Religionen skildrar vår väg till Gud. Kristendomen är religionen där Gud stiger ned från Himlen till människan och låter Sig offras på Korset för att sona människornas skuld i sin Kärlek att befria oss och öppna porten till Himlen. Gud tar således på sig skulden att befria oss.

Ingen annan religion omtalar detta. Apostlarna gick alla i var sin riktning för att kristna folken. Aposteln Jakob valde jordens ände i väst och kom till Spanien. Genom Roms fall på 300-talet kom kejsar Konstantin att bli den förste kristne kejsaren och bildade en kristen statskyrka med säte i Konstantinopel. Karl den Store på 800-talet la grundstenen för kristnandet i Europa. På 1000-1500-talet var Europa baserat på kristendom. Ett uppror börjar på 1100-talet.

Europa var ämnat att bli en kristen civilisation. Det kristna samhället skulle formas ekonomisk, politiskt och kulturellt. Detta tog lång tid att utveckla. Genom val av kristna kungar kunde olika nomadfolk samlas runt en gemensam ledare för en fredlig samvaro med fria folk för en fast bosättning, där jord- och skogsbruk, fiske, smide och tillverkning av textilier och bruksföremål kunde utvecklas. Detta är grunden för all samhällsbildning. Ur detta bildas näringslivet och handeln. Rättslivet säkerställer medborgares rättigheter och skydd av hus och egendom. Att vara kristen vara en garanti för medborgarskap och en säkerhet för samhällets bestånd. Kungen skulle så ge skydd mot inkräktare.

Det allra första kristna samhället var ett samhälle som baserades på Egendomsgemenskap grundat genom apostlarna. Foculare-rörelsen bygger på detta. "att de alla skall vara ett... Då skall världen tro", Joh 17:21 Man delade på allt, man arbetade med och för varandra, där vare och en fick efter sitt behov - en kristen socialism. Den var radikal. Motsatsen till ett kristet samhälle var slavsamhällena i hedendomen särskilt då faraonernas förtryckarsamhälle, där farao gudaförklaras. Det har skett igen.

Olika samhällsformer har gällt. Det demokratiska samhället, de statsideologiska, kollektivsamhället, det folkideologiska samhället (nationalsocialismen är de samhällen grunds på ett folk och inget annat) och det kapitalstyrda samhället (de marknadsvänliga privatstaten).

I Tibet och i Asien kan vi se ett munksamhällen. Kloster är sig ett litet samhälle. Samhällets inre mening är en social gemenskap där medborgarna skapar och bygger med och för varandra för det gemensamma bästa. En social organism med en gemensam tro.

Synomer till samhället är samfund eller gemenskap. I engelskan används begreppen society eller community. 'Society' kommer av latins societas, som betyder ungefär "till varandra vänligt sinnade relationer". Samhället skildrar också en plats och ett område. En stat beskriver ett territorium som styrs av en regerings stiftade lagar. Här blir ekonomi ett socialt skeende. Ordet "politik" kommer av det grekiska ordet pólis, "stadsstat". Varianten "Politikos" betyder ordagrant översatt "det som rör staten".

Stad och land var länge en enhet. Landsbygden gav försörjningen. I staden fanns marknaden och myndigheten. Sverige byggde på självförsörjning under Andra världskriget och en bit på 50-talet. Sedan kom förändringen.

Studerar man historien i allt som skett så framträder ett träd med väldiga grenar som sträcker ut sig åt alla håll. All samhälls- och teknikutveckling och all annan utveckling visar sig som ett träd. I människans begynnelse fanns två träd. De skulle kunna betyda två olika utvecklingsvägar. Ett till liv. Livets träd pekar på Kristus som är vinträdets stam. Grenarna är de som växer i Honom.

Det andra innehöll livsfrukten för människan att kunna bli störst och härska över allt. Egot. Världens historia visar att det blev den vägen. På gott och ont. Teknik har hjälp oss mycket. Men det har även orsakat stor skada.

Politiken i modern tid kan synas innehålla framsteg med vällovliga syften. Går man djupare så finner man nästen som inte är så välsyftande. Allt går att spåra långt tillbaka i tiden. Till en ursprunglig lögn.

Ledarna på världsscenen, de berömda, experterna, finansledarna, köpmännens skara, världsbyggarna, alla de som är omskrivna i media, synes alla i sin karriär har haft en särskild fostran att nå världstoppen. Politiken på vänster och höger kant har ett gemensamt ursprung i det som kallas materialismen. Det finns en manipulering som är långt värre än vad vi kan föreställa oss. En väg av massbedrägeri och -förstörelse. Vi kan se vad intelligensen har orsakat. Medvetna metoder som terror utvecklas för att omforma samhällen. Krig har frammanats för att nå de världspolitiska målen och världsherravälde. Skuldsättning av länder är ett annat sätt att mosa sönder reform- och social politik i länder som sökt sin självständighet. Andra länder plundras på sina naturtillgångar. Genom vetenskap erövras även livsområden som genteknik för en framtida exploatering.

Europas utveckling och historia skildrar en händelseutveckling från Romarikets fall på 300-talet till kristnande och grundandet av Europas stater fram till 1000-talet. Det gäller den kristna civilisationens framtid. I arabländerna växer under 600-talet en till kristendomen motsatt civilisation fram som splittrar religionen och blir ett av jordens största riken. Morerna och islamister kunde ha ödelagt Europa om inte ett särskilt ingripande hade skett. De förnekar direkt den Gudomliga Treenigheten. Det började när de erövrade Sicilien år 666. Ett militärt angrepp på kristenheten.

Historien kan beskrivas i tre 666-tider som symboliseras av år 666, 1332 och 1998. Det är inte exakta tidpunkter. 6 står för fåfängas tal att vara störst. 666 är så människans tal att gudaförklara sig och var mer än Gud. Det är Antikrist. Odjuret i Uppenbarelseboken 13. Det andra odjuret som beskrivs är de falska profeterna. De 10 hornen är hädelserna mot 10 Guds bud.

333 är det gudomliga talet som beskriver Gudsmysteriet Detta uttrycker Guds 3-faldiga mysterier. Första mysteriet gäller Guds enhet, som rör så mycket Kykans enhet och fred i samhället. Det andra mysteriet gäller Jesus Kristus tvåfaldiga natur som sann Gud och sann människa. Det tredje gäller den Allraheligaste Treenigheten genom de tre gudomliga Personerna. I den sista tiden skall Antikrist träda fram. Hans makt kommer att vara i 1 timma, Upp 17:12, tillsammans med 10 konungar i världen.

Omkring 1000-talets början inleds en epok av splittring och modern tids uppror mot allt. Fornkyrkan som var en från början splittrades 1054.

Och han grep draken, ormen från urtiden som är Djävulen och Satan, och band honom för tusen år, Upp 20:2

Från forntidens Egypten återuppväcktes en hednisk lära på 1100-talet som blir en källa till politisk nyordning av samhällets grundvalar, ekonomins mening och människans moral. Ett angrepp mot hela kristendomen. Strävan till ett materiell världsstat. Ett uppror som spred sig till Europa från Jerusalem och till den nya världen. Modern tid skildrar en tidsålder i raseri för att förstöra det kristna samhället.

1300-talet väcks Antikens lära och ideal, antikens ädla konst, det furstliga livet, individualismen och den moderna statskonsten i Europa. Renässansen gör sitt intåg i södra Italien och Sicilien. Korruptionen sprider sig. Även Kyrkans ledare influeras och det kommer att leda till en imperialistiskt utformad kyrka. Det leder till reformationen 1517. Klyftan mellan rika och fattiga föder oroligheter. I släptåget kommer även en pest, digerdöden. Den kommer samma väg från Sicilien. Tiden är 1332. Det kulturella angreppet mot kristenheten. De falska filosofiska irrlärorna angriper tron på Guds ord. Genom individualismen kommer människans intelligens steg för steg att bli sanningens säte. Detta är andra fenomenet av Antikrist.

Reformationen 1517 klyver Västkyrkan. De nationella och protestantiska kyrkorna utvecklas i Väst- och Nordeuropa. Tiden inleder revolutioner i samhället i 400 år ända fram 1917 för den ryska revolutionen. 1582 sker en annan splittring av Kyrkan. Den gregorianska kalender införs i Västkyrkan, vilket medför att olika Påskdatum gäller i Väst- och Östkyrkan. Östkyrkan följer den julianska kalendern.

Upplysningstiden efter det 30-årig kriget 1648 leder till skapelsens, naturens och nationernas skilsmässa från Gud. Ett paradigmskifte. Industriella revolutionen kommer. Allt kraft kommer från människan. Världen kan beskrivas i mekaniska system. Sedeln utvecklas som blir en bankrevolution. Skuldsättningen av länder kommer att få förödande effekter. Nationer plundras på tillgångar.

1700-1900-talet kommer de socialpolitiska och nationella revolutionerna. De leder fram till nationalismens raskamp och världskrig. Atombomberna fälls över Hiroshima och Nagasaki 1945. USA och Sovjetunionen har rötter som närts ur samma källa.

1900-talet blev totalt sett det blodigaste århundradet i mänsklighetens historia genom raskamp, klasskamp, folkmord, krig, inbördeskrig och aborter av de oönskade.

Bakom den ryska revolutionen 1917 och Hitlers krigsrustning 1933 träder en ny världsmakt fram som tar rodret, som även styr USA.

Profit über alles!

En finansiell världselit har etablerat sig genom ett privat bankvälde som styr världen och erövrar länder genom skuldsättning och finanskriser för att uppnå en global privatisering. Detta uttrycker liberalismens våg över världen.

Världspolitiken bygger på en konfliktplan mellan extrem höger och vänster. Ur konflikten sker en nedbrytning av samhällsordningen för en ny. Aktörerna är med på båda sidorna. BIS-banken kom efter börskraschen 1929 att finansiera Hitlers krigsrustning 1933. Finanskriser och världskrig har gått hand i hand och de skett avsikligt för att omforma Europa och världen.

Dokumentären "Banking of Hitler" avslöjar dubbelspelet. 165 centralbanker finns 2010 under BIS-bankens kontroll, som är en del i Rothschilds finansiella världsimperium.

Även kommunismen i Sovjet och Kina är etablerade och finansierad genom västpolitiker och finansaktörer. Världshistorien innehåller ett fördolt maktspel i sekler bortom folks vetskap. Världspolitiken och dess katastrofer är skapade genom frimurare - Antikrist företrädare och sekter. "Ny ordning genom kaos" finns sedan 1300-talet genom skottska frimurare.

Efter kriget stöps land efter land om för ny ordning dels efter kommunistiska statens ordning dels efter den liberala och kapitalstyrda samhällssordningen. Båda har samma ursprung i materialismen som religion och målet är en världsstat.

År 1998 är tredje perioden för Antikrist. Under denna tid lyckas frimurarna med de ecklesiastiska frimurarna att sätta upp en avgudabild som ersätter Kristus i hans egen Kyrka, en falsk Kristus. Ecce Homo-utställningen - Se människan - skedde 1998. Den visades i Uppsala domkyrka den 19 september 1998. Liberalismen tränger igenom som en anti-utveckling och omformar betydelsen av samhället, familjen och människans livsrättigheter.

På 2000-talet stiftas de liberala humanistiska lagarna för det nya samhället. Allt blir till sin motsats. Liberalismen är en materiell befrielselära baserad på materiell moral och en kristen upplösning. En anti-utveckling som förgiftar hela den sociala grunden och livets principer. Allt hyllas som en utveckling. I själva verket är det en avveckling av samhället. När människovärdet är lägre än det ekonomiska, då kan ett samhälle inte bestå som en mänsklig och social betingelse. Det demokratiska samhället utan den etiska kristna värdegrunden kommer att upplösa sig själv. Det fria upphör och ersätts av det som är det liberalt rätta dvs det som uppfyller lögnen. De oönskade kan dödas som en rättighet. Människan reducerades till att bli en ekonomisk varelse att konsumera och producera. De som är inte uppfyller detta, blir de ovärdiga. Det obarmhärtiga samhället. Nya lagar sprider cynism.

Finanskrisen 2008 tillkom genom att pengar lånats ut som i sin realitet saknat värde och genom spekulation - ett lån från en framtid. Banklånen för fastighetsspekulation kunde inte betalas. Manipulerandet dolde värdelösa lån. Ett globalt svindleri. Bubblan om husens värdestegring lever ännu. Till sist uppnås gränsen.

Förändringarna i historien har gått bankvägen. Inbördeskriget i USA finansierades av en samma bankfamilj. En bankfamilj som verkat sedan 1700-talet i över 250 år för att få kontroll över världsekonomin. Det är Rotschild-dynastin (röda sköld). Upprorets bankfamilj. Det drev opiumhandeln i Kina med andra finansfamiljer och utvecklade enorma förmögenhet på 1800-talet. Hong kong blev ett fäste. I slutet av 1800-talet hade Rothschilds inflytande nått England, USA, Frankrike, Tyskland, Österrike och Italien. Agenter ingår Illimunatiorderns i hemliga nätverk. Kommunistförbundet har här sitt urpsrung i en sådan grupp som heter Förbundets Rättvias (The Leage of Justice). Detta skedde i London 1847.

De lånade ut till krig och revolutioner. De lånade till Napoleons krig. De gav lån för den amerikanska revolutionen. De lånade ut till Sydstaterna. En annan försökte med Norstaterna, men president Lincoln utvecklade och gav ut skuldfra pengar. Så har även den ryska revolutioner finansierats. Länder är starkt skuldsatta efter krig och behöver finansiellt stöd. Då erövras banker ochnationella tillgångarna för globaliseringen.

EMU är en väg där EU-länder underställs en finansiell kontroll och marknadspolitik. De fick först frikostiga lån som sedan inte kunde betalas som Grekland. När fällan slått till då gäller en social avveckling. Det skedde även i Sverige 1982-1992. Manövern kallades för en ny finanspolitik. Svensk reformpolitik demolerades.

Det som hänt i biblisk tid sker så åter. Exodus - ökenvandringen från Egypten till Kanaan - gäller vår egen tidsålder. Motsättningarna är förutsagda och står i Lukas 12:51-53. Uppenbarelsen i La Salette 1846 har förutsagt världens civila härskare som Antikrists förlöpare, om samhällets och kyrkans avfall. Kyrkans varnades om Antikrist framryckning mot Rom. Detta var en också en varning till prästerna i Garabandal 1961. Vi ser nu liberalteoligisk förkunnesle, församlingar som inte firar det Heliga offret och kyrkans skandalisering. Förbrytelser har skett mot jorden, som förändrat årstiderna och jordens rytm. Jorden skakar och isar smälter. Än mer är sagt om framtiden.

Uppenbarelsen i Fatima 1917 skall fullbordas. Gud är så oerhört sårad, men ser vårt så ömkliga tillstånd och elände. Kristus kom som vår räddare och önskar att vi inte avvisar den räddning som gäller för evig tid. Garabandal anger frälsningsplanen. Guds bön till oss är omvändelse och att Kyrkan enas. Ett folk, en Kyrka och en Kristus. Kyrkan är Kristi kropp. Detta blir den nya fredstaden.

Så är vi alla en boning, ett hus eller en stad. Jerusalem betyder fredens stad. En ny stad är det nya Jerusalem, som skall komma från Himlens höjder. En stad med Gud. Vår egen stad i Gud. Ett liv i Gud. Ett sant liv i Gud. En ny evig era skall komma i fred och kärlek och denna tidsålder går mot sitt slut.

2000-talet - tiden är inne!

Vi har gått in i ett nytt årtusende med väldiga samhällskriser och naturkatastrofer. Isar smälter. Skogar brinner. Jordbävningar och orkaner ödelägger samhällen. Tsunamivågen dränkte land och folk. Jorden läcker ut olja i havet. Regnskogar och fiskebestånd skövlas och ödeläggs. Eyjafjallajökull på Island låter sin aska välla ut över Europa. Vi är tider vi aldrig någonsin har skådat.

Det första 1000-talet

Namnet Europa är ett samlande begrepp som tillkommer efter Konstantinopels fall 1453, då det bysantinska riket faller. Namnet användas av kyrkliga ämbetsmän som ett samlande begrepp för att bilda en kristen och kulturell gemenskap. På 1800-talet väcks tanken om Europas Förenta Stater, som ett steg till en ny världsordning.

Europaflaggan är en kristen symbol för Jungfru Maria med den blå bakgrunden och de 12 stjärnorna är hämtad från Upp 12:1-2. Flaggan är symbol för fred och enhet. Trots att EU är idag en sekulär ordning är många fler stater än när EU bildades så har man stannat vid den kristna förebilden och de 12 stjärnorna.

Men stjärnor borde vara 6-hörniga och inte en 5-hörning. Adventsstjärnan var en 6-hörning. Nu är den ofta en 5-hörning. Pentagrammet är en statanistisk symbol för Fördärvaren.

De nordiska flaggorna bär korsets symbol. Svenska flaggan i gult och blått representerar Jesus Kristus och Jungfru Maria. Tre Kronor är de tre konungarna i Betlehem. Men det avgörande är att EU inte längre är grundat på en kristen grund utan på sekulära och multietniska stater.

Europas grundande 300- 800

Kejsar Konstantin på 300-talet och Karl den Store på 800-talet la grunden till de kristna staterna i Europa.

Enligt Eusebios av Caesarea ska Konstantin inför slaget vid Pons Mulvius 312 ha sett ett kors på himlen tillsammans med orden "I detta tecken ska du segra". Genom att förse sina soldaters sköldar med ett labarum, ett Kristusmonogram, gick han sedan segrande ur striden. Genom sin seger över Maxentius i slaget blev Konstantin kejsare över Västromerska riket. Därefter konsoliderade han sin militära överlägsenhet över rivalerna i den sönderfallande tetrarkin.

Kejsar Konstantin flyttade rikets huvudstad till sin nygrundade huvudstad Konstantinopel 330 vilket kom att bli det bysantinska rikets centrum under nästan tusen år fram till år 1453.

Kejsar Konstantin stadfäster Kyrkans grund och lära år 323 i Nicea. Kyrkan inrättar patriarkat - ärkebiskopsstift - i Antiokia (Syrien), Alexandria (Egypten) och Rom (Italien). Med anledning av kyrkans interna tvister om Kristi person (människa och/eller gud?) sammankallar Konstantin biskoparna till ett kyrkomöte i Nicaea för att slå fast den kristna trosläran och få enighet i riket. Inga judekristna biskopar tillåts delta.

Kyrkomötet fördömer arianerna (som förnekar Jesu fullständiga gudomlighet) som kättare. Medan den arianska uppfattningen är att "det fanns en tid då Sonen icke fanns", slår man fast att Gud Fadern och Gud Sonen är av samma substans och har existerat tillsammans i evighet. Man stadfäster också Treenighetsläran och de biskopar som inte accepterar denna lära hotas med dödsstraff. Vidare fastslår man datum för påsken.

År 330 inviger Kejsar Konstantin den kyrka (Gamla Peterskyrkan) som uppförts över den plats i Rom där aposteln Petrus enligt traditionen ligger begravd. Kejsar Konstantin inviger Romarrikets nya huvudstad, Konstantinopel (som dessförinnan hetat Byzantion). Därmed blir biskopen av Rom - påven - den mäktigaste mannen i Italien. Samtidigt blir uppdelningen av kyrkan både språkligt och geografiskt - det latinspråkiga Rom i Väst och det grekiskspråkiga Konstantinopel i Öst - än mer markant.

Klosterväsendet tar form och börjar utbreda sig. Den egyptiske prästen Makarios, en av de ledande "ökenfäderna" grundar kloster i den egyptiska öknen. Hilarion organiserar ett kloster i Gaza i Palestina. Mar Augin grundar ett kloster nära Nisibis i Syrien.

Missionärer spred kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet.

Europa kunde ha blivit erövrat av morerna. Det moriska riket börjar med en islamsk invasion av Sicilien år 666 (!) för att erövra södra och norra Europa. Den islamska armén besegras till sist av frankerna 732 i Poitiers i nuvarande Frankrike. År 778 kom Karl den Store att besegra det moriska emiratet Córdoba. Medan Karl den Store stred mot den muslimska hären i Spanien gjorde Sachsen uppror. Karlsburg och alla kyrkor, kloster och kristna byar ända fram till Rhen brändes, och detta sachsiska fälttåg stoppades först vid Fulda av frankiska styrkor.

År 782 var det tioåriga kriget mot Sachsen över. På juldagen år 800 kröntes Karl den store till det Tysk-Romerska rikets kejsare av påven Leo III i Sankt Peterskyrkan i Rom, som tack för sina insatser för kristendomen. Denna kröning markerar på en ny relation mellan kyrka och stat, där kejsarens makt är beroende av påvens andliga välsignelse. Detta grundlade Europas framtid. Spanien blev ett kristet konungarike först 1479.

Det Tysk-Romerska riket (962–1806) var när det var som störst innefattade det inte bara dagens Tyskland utan även områden motsvarande dagens Österrike, Slovenien, Schweiz, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tjeckien samt delar av östra Frankrike, norra Italien och västra och norra Polen.

Den kristna Kyrkan och prästerskapet organiseras och bygger på de första Apostlarna och traditionen ända sedan Kristi tid på jorden. Petrus var den förste biskopen, som Kristi ställförträdare på jorden och Kyrkans huvud. Från denna biskopsstol vigdes nya biskopar och präster för kommande generationer. Bibeln utfomas med de kanoniska böckerna som ett rättesnöre om den sanna och uppenbarade läran från Gud. Gud som Treenighet fastställs varande en enda allsmäktig Gud. Kyrkan återspegla denna enhet . Kyrkan är den nya Skapelsen.

Den kristna kungen hade en särskild roll. Olika folk var under hans beskydd. Nationalismen hade inte kommit ännu men skulle komma genom den franska revolutionerna. Kungen bar på två baner, fredens och rättvisas baner. De skulle sprida kristendomen, skydda och skapa ordning för folken under honom.

David var den som besegrade jätten Goliat. Gud var med honom. De kristna konungarna kunde segra över övermakter med små arméer, vilket också Moses gjorde. De kristna kungarna i Europa representerar Kristi Konungen Han som skall komma. Hedendomen var en kräftsvulst som fördärvade samhällets utveckling och gemenskap. Folk med avgudadyrkan erbjöds omvändelse och den kristna konungens beskydd. Därför fanns även rättvisans baner och svärdet. Det kristna samhället beskriver en fred, en familj och ett hushåll enligt Guds ordning och lagar.

Därför kan vi förstå att vi står inför något oerhört när samhället återvänder till hedendom. En söndring kommer på 1000-talet.

I tre steg har Kyrkan splittrats. År 1054 sker skilsmässan mellan Öst- och Västkyrkan. Västkyrkan inför den gregorianska kalendern 1582. Öst- och Västkyrkan kommer därefter att fira påsken vid olika datum trots att det finns öst- och västkyrkor i samma städer. Splittringen av påsken tillhör Kyrkans och mänsklighetens stora tragedi. Den klyver Guds frälsargärning som ett svärdshugg. Utan denna enhet förblir Kyrkan delad. Konsekvenserna är oerhörda. Ingen fred kan med detta tillstånd råda.

Splittringen kommer från människan. Det blir allt till en enorm motsägelse om tron. Endast en Kristus finns. Om präster och kyrkor kommer fram till och kungöra ett gemensamt datum så finns ett väldigt löfte om enhet. Ett beslut som borde var en enkel och en icke oöverstiglig åtgärd i förhållande till den enorma betydelse det har för allt. Inga överenkommelser har nåtts. Endast många diskussioner om en rätt beräkningsmetod av påskens datum har förts. Katolska kyrkan har föreslagit andra söndagen i april eller att följa den Ortodoxa kyrkans påsk. Inget är accepterad av de övriga kyrkorna i Kyrkornas Världsråd.

Gud söker inte ett absolut rätt datum utan endast att enhet uppnås om detta. Enhet är det mest centrala i kristendomen

* * *

Oikonomia - Skapelsen - Människan - Samhälle.

Hela skapelsen kallades en gång på grekiska för "oikonomia", där oiko betyder hus och nomia gäller lagarna för huset. Bakom Skapelsen finns en Skapare.

Gud skapade människan och människan är i sig en skapande varelse. Människan skapar för och med varandra. Hon är här borde orsak och mål. Att arbeta och skapa är ett skeende inifrån och ut. Alla ting som föremål, produkter, byggnader etc är ett resultat till människans tjänst. Det personliga gäller ansvar. Vår gemenskap bygger på solidaritet. Två grundprinciper. Människan person och gemenskapen.

Detta är ursprunget till vad som är ekonomi och hushållning. Skapelsen återspeglar en högre verklighet. Detta kallade grekiska förfäderna för theologia. Oikonomia manifesterar Guds skapelseförmåga.

Allt byggde ursprungligen på enhet. Gud är enhet, en familj i tre personer. Hela mänskligheten är kallad till enhet att bli en familj. Det är grunden för en allomfattande fred.

Krig är motsatsen till att skapa och orsakar väldiga ekonomiska och sociala kriser, som inte bara drabbar ett enskilt land utan får effekt på hela omgivningen. Det ekonomiska livet liknar vårt blodsystem. Höger arm kan inte säga att jag behåller blodet för mig själv. De andra får klara sig så gott de kan. Flykten i världen beror på utslagna ekonomier och förtryck. Allt är ämnat att vara ett gemensamt hushåll och enhet. Innebörden av enhet eller bristen på enhet har gött all strid.

Samhället är familjens ursprung. Allt är sammanvävt i relationer för ett dynamiskt samspel. All mångfald av livsformer och element på jorden visar ett universellt samhälle. Var och en är unikt och bär på ett ändamål för helheten. Allt är förenat. Det skildrar en oändlig visdom. Så finns alla celler och blodkroppar i vår egen kropp inte till för sig själv utan för oss som en levande varelse. Vi är som ett hus med Gud i oss. Så är samhället genom människor ett hus och en kropp i gemenskap för varandras försörjning, utveckling och beskydd.

För Thomas av Aquino (1225 - 1274) är staten betingad av att människan är en samhällsvarelse. Den är den naturliga ordningen, liksom lagen är naturlig, och så länge som staten inte sätter upp hinder för människornas frälsning, är det följaktligen medborgarnas skyldighet att vara lojal mot staten. Han bygger denna teoribildning på Aristoteles filosofi, och utgör därmed en brytning med Augustinus för vilken staten är ett nödvändigt ont. Ytterst faller statsbegreppet tillbaka på natursynen: naturen och det gudomliga står inte i konflikt för Thomas, varmed heller inte det världsliga gör så av nödvändighet. Han sammanförde grekisk filosofi med den kristna doktrinen genom att hävda att rationellt tänkande och studiet av naturen, liksom uppenbarelsen, var giltiga sätt att förstå Gud på.

Pengar ersatte en gång byteshandeln och tillkom som ett betalningsmedel försäkrat i tillgångar på boskap, metall eller odlad mark. Under 1300-talet var 1 Mark i Sverige värt 210 gr silver. Man kunde köpa en jordareal som gav en avkastning motsvarande 1 Mark. Samhällets mål var människan för det allmännas bästa. Genom människans arbete skapades föda, produkter och kapital för samhällets utveckling, tjänster och omsorg. Arbetet gav upphov till olika slag av kapital

Romarikets fall och den nya tiden

Romarikets fall kan beskrivas som ett moraliskt, militärt och ekonomisk sammanbrott. Rom byggdes upp på ett slaveri och förtryck. De germanska och gotiska folkens attackerna från år 9 och framåt får Romväldet att vittra och rämna. Dessa folk mötte kristendomen, som blev den nya läran och som ersatte hedendomen.

Biskop Ignatios av Antiokia i Syrien är den förste som använder uttrycket "katolsk" (katholikos, vilket helt enkelt betyder "universell" eller "allmännelig") om den kristna församlingen år 108. Fornkyrkan var en Kyrka och är så ett universellt förbund.

Ur detta och genom kristen mission växte Europa fram. Demokratin kom ursprungligen från Grekland. Men det gotiska folken hade folkvalda ledare och detta kom att påverka utvecklingen i Europa. I den kristna tidens utveckling kom två sfärer att gälla. Den andliga makten var Kyrkan ledd av Kristi ställförträdare som är Påven. Den världsliga makten tillhörde Kejsaren. De representerade de två svärden. Sanningens och rättvisans svärd. Kejsaren kröntes av Kyrkan. Kejsarmakten stod därför under den Andliga makten.

Namnet Europa är ett samlande begrepp som tillkommer efter Konstantinopels fall 1453, då det bysantinska riket faller. Namnet användas av inom Kyrkan som ett samlande begrepp för att bilda en kristen social och kulturell gemenskap.

Palestinas förhistoria.

Palestina är ett av många namn för den geografiska region som omfattar området mellan Medelhavet och Jordan jämte andra närliggande områden. Namnet Palestina härrör ursprungligen från Filistéen vilket var en smal kustremsa där Gaza nu ligger. Andra namn för regionen är bland annat Kanaan, Israel och Det heliga landet.

Efter Alexanders död 323 f.Kr. föll hans rike sönder och Palestina kom under de syriska Seleukidernas dominans ca 200 f.Kr.

I mellantiden var Palestina styrt av ett antal egyptiska härskare. Detta hände samtidigt som Romarriket började etablera sig som stormakt i östra Medelhavsområdet efter det att man i det Puniska kriget besegrat Kartago. Hotet från Rom gjorde att de syriska makthavarna stärkte sig militärt och ideologiskt genom att ta en fastare kontroll över sina områden.

Den syriske kungen låg i strid med flera grannstater och behövde framför allt finansiera sitt krig. Detta tänkte han sig göra genom att komma åt de rikedomar som det ryktades om skulle finnas i Jerusalems tempel. Därför måste den judiska kulturen utplånas och därefter ersättas med grekiska fester och ritualer. Antiochus IV förbjöd exempelvis alla rikets judar att följa den mosaiska lagens bud. Han omvandlade Jerusalems tempel till ett Zeus-tempel för att stärka den grekiska kulturens roll. Några större skatter hittades dock aldrig.

Det judiska folket reste sig mot den syriska överhögheten under ledning av Judas Mackabeus och hans bröder och efter tre år kunde de år 164 f.Kr erövra Tempelberget och återinviga templet för judiska riter och kulttraditioner. Detta högtidlighålls än idag genom en stor glädjefest, Chanukka eller tempelreningsfesten. År 142 f.Kr fick man skattefrihet gentemot den syriska överheten, men perioden av relativ självständighet blev kort, till följd av inbördes maktstrider.

Till slut efter några generationers fejd så vände sig inte mindre än tre judiska tronpretendenter till den romerske fältherren Pompejus som befann sig i Damaskus, att han skulle intervenera och lugna ner situationen. Det var således judarna själva som bjöd in Roms soldater till sitt land – tidigare hade romarna tvekat eftersom judarna var en relativt stor befolkningsgrupp med uppskattningsvis 15 miljoner individer utspridda från Alexandria till östra Persien. Pompejus missade inte tillfället att utvidga sitt rike utan intog med sin armé Jerusalem år 63 f.Kr, och infogade därmed Palestina i den romerska provinsen Syrien. Detta skedde dock inte utan blodspillan. Över 3000 summariska korsfästelser, tortyr, hårda skatter och ett massivt förtryck var de medel man använde sig av för att tvinga befolkningen till underkastelse.

Därmed var Palestina under romersk överhöghet och utlämnade till de lydfurstar som Rom använde sig av för att styra sitt stora välde. En av dessa var Herodes den Store. Han regerade på Roms uppdrag under åren omkring 40-1 f.Kr. Efter hans död delades riket mellan hans tre söner och Galiléen tillföll sonen Herodes Antipas, som regerade fram till år 39 e.Kr. Hans bröder avsattes däremot snart av Rom för sitt maktmissbruk; i stället infördes direktstyre under en romerska landshövdingar. En sådan var Pontius Pilatus som i historien är känd för att ha haft oturen att befinna sig i Jerusalem vid påsken då Jesus från Nasaret ska ha lidit martyrdöden enligt författarna till Nya Testamentet.

Det judiska folket hade hoppats på att få Roms beskydd och återupprättelse, men blev istället ett lydfolk utan nationell suveränitet. Detta orsakade en rad uppror med messianska förtecken. Jerusalem stod i centrum för den politiska oron då som idag, men upprorsledarna kom i huvudsak från den norra delen, alltså från Galiléen. Drömmen om en nationell ledare – en Messias - som skulle leda det judiska folket till nationellt oberoende levde kvar och förhoppningarna riktades till alla som kunde mobilisera till kamp mot förtryckarna.

Den judiska och hellenistiska kulturerna möttes i Palestina. De korsbefruktade varandra och växelverkade i fråga om filosofi, kultur och religiösa idéer under långa tider.

Som en korsväg mellan Europa, Asien och Afrika var Palestina vid den tiden omgivet av hellenistiska (grekisk-romerska) städer och befästningar; i dessa städer var också judar bosatta. Där fanns också de präster och många ledande religiösa uttolkare som var vad vi idag skulle kalla hednatro och skilda mystiska skolor. Gnosticismen uppstod i länderna/provinserna runt palestina – först bland judar som sökte djupare religiösa förklaringar och efter Jesus död bland kristna grupper.

Stora delar av den judiska befolkningen hade tillbringat en lågt tid fångenskap i Babylon och Egypten som flyktingar och lärt sig babyloniernas och persernas vetenskap, astronomi, astrologi och religiösa föreställningar. Den långvariga hellenistiska dominansen över området gjorde att kultur, religion och även språket påverkades. De mest utbildade övergick under Roms ockupation till grekiska, gick i ”gymnasium” och översatte till och med sitt eget folkepos Exodus till grekiska och blandade förmodligen in olika nyare influenser även i detta gamla verk.

Jesu tid år ca -4 till 30

Jesus föds i den romerska provinsen Judéen. Omkring år 27 framträder hans syssling Johannes döpare och förkunnar att Messias snart kommer och att Guds rike är nära. Han uppmanar sina landsmän att vända om, börja följa Guds vilja och låta döpa sig. Johannes Döparen förklarar att Jesus är den som profetian omtalat som skall komma.

Jesus inleder en drygt treårig predikoverksamhet och samlar en skara elever. Hans ord har stor makt över såväl naturens element, demoner, människors sjukdomar och den fysiska döden. Bakom orden finns en myndighet och kraft ingen har sett eller hört någonsin. Han är det skapande Ordet ur vilket allting blivit till. Hans ord bär hela sanningen och talar om Fadern som sänt Honom för att vittna. Han förnekas att vara Guds son och Messias som skulle komma. Han anklagas slutligen för omstörtande verksamhet, döms till döden och avrättas på Korset vid påskhögtiden. Efter 3 dagar uppstår Han från det döda.

Syftet med Jesu Kristi inkarnation var att återställa den mänskliga naturen genom att avlägsna "den i människan genomsyrade synden," något som människan inte förmår göra på egen hand. Hon är så en slav. Kristendomen är att Gud kom till människan i Nåden för att återupprätta henne till sin gudomliga börd som är frälsningen.

Genom detta är dödens och materians makt besegrad för evig tid. Jesu Kristi död är ett evigt Offer för mänskligheten. Ett oförstörtbart hopp blir tänt för mänskligheten. Mässan återger detta och är Kyrkans innersta liv. Petrus utsågs att vara Kyrkans överhuvud. Han är Kristi ställförträdare på jorden. Ingen annan har fått detta ämbete.

100-talet
Jerusalems förstörelse år 70

Jesu anhängare, som alla är judar och tillhör den judiska religionen, ser hans framträdande som en uppfyllelse av de gammaltestamentliga profetiorna. Hans ord skrivs ner. De evangelier och brev som kommer att utgöra "Nya testamentets skrifter" författas och bevaras av den Jesustroende församlingen som lever i ständig väntan på att deras herre när som helst ska återvända från himlen som Messias för att upprätta Guds rike på jorden.

Apostlarna reser runt och förkunnar för judarna i den grekisk-romerska omvärlden att Messias har kommit. Tusentals blir övertygade om att profetiorna verkligen har gått i uppfyllelse och man låter döpa sig som bekräftelse på sin tro. Alltfler grupper av Jesustroende uppstår runtom i Medelhavsområdet.

Farisén Saul från staden Tarsus i Mindre Asien förföljer år 35 de Jesustroende men möter själv Jesus och blir omvänd. Han byter namn till Paulus och tillbringar tre år i Damaskus. Han blir hedningarna apostel. Han gör flera resor till Grekland och besöker Rom. Paulus och Barnabas är verksamma i grekiskspråkiga Antiokia i Syrien. Där används för första gången termen christianoi, "kristna", på de Jesustroende, eftersom Jesus är uppenbarad som Gud son och är Messias.Det grekiska ordet för "Messias" är Chrestos, "Kristus.

Den första uppenbarelsen av Jungru Marias sker i Saragossa år 40 i nuvarande Spanien. Aposteln Jakob tar emot den. Hans missionsarbete stöter på svårigheter och Maria kommer med tröst och stöd. Som Vår Fru på Pelaren och ger hon honom en lite träfigur på en pelare gjord av jaspis. Hon är den ena Pelaren i Himmelsporten. Den andra pelaren är det heliga Offret - Hostian. Det leder till kristnadet av Spanien. Aposteln Jakob blir Spaniens skyddshelgon. Under medeltiden sprider missionärer kristendomen över norra och östra Europa, så att hela Europa blev kristet.

Enligt en gammal tradition avlider Jesu mor Maria 64 år gammal år 48. Hon hade av resten av sitt live hängivet burit på sin Son Kristi offergärning. Efesos där hon levde är också platsen för jungfru Marias himmelsfärd. Detta omnämns första gången av påven Celestinus I på 400-talet. År 431 ägde Konciliet i Efesus i staden.

Men det var först i och med den tyska nunnan Anna Katharina Emmericks visioner i början av 1800-talet och den följande katolska expeditionen i slutet av 1800-talet som Marias kapell, Panaya Kapula ("Jungfruns port"), upptäcktes av omvärlden. Då hade de lokala ortodoxa kristna firat Marias död och himmelsfärd årligen vid kapellet under lång tid. Det är idag känt som Meryem Ana och är en viktig vallfärdsort.

Flera av aposteln Paulus första gärningar utspelar sig också i Efesos och finns omnämnda i Bibeln. Det var av allt att döma Paulus som grundade den kristna församlingen där som blev den största i Mindre Asien. Även aposteln Johannes betydelse i staden finns att beskåda i form av Johanneskyrkan som uppfördes på 500-talet. Johannes fortsatta det arbete som Paulus hade lagt grunden till och blev församlingens föreståndare eller biskop.

Tulltjänstemannen Matteus (Levi) författar sin Jesusbiografi på arameiska. Skriften, "Evangelium enligt Matteus", år 45 blir mycket populär i den unga församlingen. Aposteln Thomas sprider år 52 (enligt traditionen) evangeliet om Messias och Guds rike i södra Indien.

Rom härjas av en storbrand år 64 som förstör halva staden. Kejsar Nero som arrangerade branden lägger skulden på den lilla kristna rörelsen och tre år av svåra förföljelser inleds. Det judiska upproret mot romarna inleds omkring år 66. Den romerske generalen Vespasianus drabbar samman med judiska rebeller och intar Galileen. Simeon tar med sig de kristna bort från Jerusalem och de slår sig ner i Dekapolis och Pella i Jordanien.

Rom blir nytt centrum för den kristna församlingen. Paulus halshuggs på order av Nero.

År 70 sker Jerusalems förstörelser. Den romerska armén, 60.000 välutrustade soldtater ledd av general Titus, sänds till Jerusalem för att slå ner det judiska upproret där. Styrkorna intar Jerusalem efter sex månaders belägring. Soldaterna förstör templet och lämnar bara kvar en mur som senare kommer att kallas "Klagomuren".

Mer än en miljon judar har dött under revolten och ytterligare 97000 säljs som slavar av romarna. Rom stationerar trupper i Jerusalem och upplöser det judiska prästerskapet och Sanhedrin. En speciell skatt på två drachmer årligen ska fortsättningsvis tas ut av judarna i det romerska riket eftersom Roms gud besegrat Jerusalems gud.

Apostlarna reser runt och förkunnar för judarna i den grekisk-romerska omvärlden att Messias har kommit. Tusentals blir övertygade om att profetiorna verkligen har gått i uppfyllelse och man låter döpa sig som bekräftelse på sin tro. Alltfler grupper av Jesustroende uppstår runtom i Medelhavsområdet.

De kristna och ortodoxa juderna har under århundrade invandrat i Europa. Det medförde stora konflikter dem emellan. Tusentals judar har mördas i Tyskland, Frankrike, Spanien och England när judendomen förföljs.

Snart ansluter sig även ickejudar och kristenhetens centrum flyttas från Jerusalem till Antiokia, Alexandria och Rom.I och med att man vägrar delta i den statliga romerska religionsutövningen drabbas man av svåra förföljelser. Den romerske kejsaren Marcus Aurelius ger order om systematisk förföljelse av de kristna i hela romerska riket. De kristna tvingas mötas i hemlighet i underjordiska katakomber. En stor skara kristna torteras skoningslöst i franska Lyons.

200-talet
Germaner och goter anfaller Rom

Under 200-talet är den kristna församlingen fortfarande en förföljd minoritet. För att bättre motstå förföljelserna, motarbeta kätterska läror, bemöta intellektuella angrepp och sprida evangelium införs striktare organisation i församlingarna. Romarriket utsätts för ett växande tryck från de germanska och gotiska stammarna. De kommer att ta emot den kristna läran. Omfattande strider gällde redan på Jesu tid i Romarriket för det som skulle bli Europa i framtiden.

Slaget vid Teutoburger Wald stod år 9 e.Kr, då en allians av germanska stammar under ledning av Arminius överföll och tillintetgjorde tre romerska legioner under ledning av Publius Quinctilius Varus. Romarriket faller sedan isär genom ihärdiga angrepp av germaner och de gotiska folken.

Den direkta följden blir att Romarriket förlorade merparten av dagens Tyskland, området mellan Rhen och Elbe. Rom förlorar nu sitt överläge med vilket de lagt under sig merparten av Germanien. Aldrig skulle Romarriket vara så starkt som det var timmarna före slaget.

Mot slutet av 200-talets slut har den nya religionen nått långt upp i Europa. De första kyrkobyggnaderna uppförs. Romarriket delas i en östromersk och en västromersk del.

Det bysantinska riket uppstod gradvis och dess uppkomst brukar, å ena sidan, få markera slutet på det romerska riket, det vill säga antikens övergång i medeltid, och, å andra sidan, uppkomsten av en specifikt kristen kultur. Redan i mitten av 300-talet hade såväl hellenismen som kristendomen etablerat sig i det romerska riket men en rad olika historiska händelser brukar få tjäna som det romerska rikets övergång i det bysantinska:

300-talet.
Grunden till den kristna civilisationens utbredning

Kristnandet av Britannien inleds år 300. Vid sekelskiftet är antalet invånare i Romarriket 60 miljoner, varav cirka 15 miljoner är anslutna till den kristna religionen.

Enligt Eusebios av Caesarea ska Konstantin inför slaget vid Pons Mulvius 312 ha sett ett kors på himlen tillsammans med orden "I detta tecken ska du segra". Genom att förse sina soldaters sköldar med ett labarum, ett Kristusmonogram, gick han sedan segrande ur striden. Genom sin seger över Maxentius i slaget blev Konstantin kejsare över Västromerska riket. Därefter konsoliderade han sin militära överlägsenhet över rivalerna i den sönderfallande tetrarkin. Imperiets kärna försköts alltmer åt öst.

Konstantin lät från grunden omgestalta Byzantion vid Bosporen, en stad som sades ha grundats av grekiska kolonister från Megara under Byzans ledning 667 f.Kr.. Konstantin döpte om staden till Nova Roma ("Nya Rom") och införde där en senat och andra statliga myndigheter liknande dem i Rom. Till staden fördes också Kristi kors, Moses stav och andra reliker.

Kejsar Konstantin flyttade rikets huvudstad till sin nygrundade huvudstad Konstantinopel 330 vilket kom att bli det bysantinska rikets centrum under nästan tusen år. Theodosius I regeringstid 379 - 395 innebar kristendomens seger över den romerska religionen och vid hans död 395 delades det romerska riket slutgiltigt i två delar.

Kejsar Konstantin sammankallade konciliet i Nicaea 325 vilket inledde favoriseringen av kristendomen i romerska riket och kom att bli avgörande för kristendomens framtid. Sedan Konstantin blivit ensam kejsare inledde han grundandet av Konstantinopel (dagens Istanbul) och flyttade 330 rikets huvudstad dit. Konstantin, som enligt traditionen mottog dopet på sin dödsbädd, kallades den "förste kristne kejsaren" av

Theodosius I en underkejsaren förklarar 381 att kristendomen är det romerska rikets officiella religion och att alla måste tillhöra den kristna kyrkan (oavsett om de är troende eller ej). Han sammankallar det andra ekumeniska kyrkomötet, som hålls i Konstantinopel utan några representanter från Rom närvarande. Där fastslås behovet av fem biskopsstift (kallade "patriarkat"): Rom, Konstantinopel, Alexandria, Antiokia och Jerusalem.

Biskopen av Konstantinopel förklaras inneha det näst högsta ämbetet efter påven i Rom, eftersom "Konstantinopel är det andra Rom" - något som väcker avund i Alexandria. Kejsare Theodosius I dör 395 och Romarriket delas på nytt i en östlig och en västlig del.

Bysantinska riket, eller Bysans, är från 1500-talet namnet på romarriket under medeltiden, det vill säga den universella kristna statsbildning som senare fick sitt centrum i Mindre Asien och hade Konstantinopel som huvudstad vid Romerska rikets delning 395. Det bestod fram till 1453.

Under senantiken, i samband med västromerska rikets upplösning (200-400), benämns det bysantinska riket ofta Östromerska riket eller Östrom. Den bysantinska kulturen var en blandning av den romerska staten, den grekiska kulturen, den hellenistiska kosmopolitismen och religiösa strömningar från Orienten. Fram till den arabiska expansionen i början av 600-talet var arvet från senantiken dominerande i riket – klassisk bildning och kulturell förfining uppbar den urbana kulturen hos det bildade skiktet i städerna. När många städer gått förlorade till araberna utplånades denna stadskultur i princip helt. Genom bildstriderna som följde på grund av bildförbudet i islam, fick riket istället en medeltida karaktär - samma hagiografier lästes av alla samhällsklasser, ikonerna betraktades som heliga objekt och genom themasystemet blev landsbygden allt viktigare.

Riket överlevde under sin tusenåriga historia många invasioner från barbarer, kristna och muslimer.

400-talet

Visigoterna (västgoter), ledda av Alarik, intar och plundrar Rom 410. De kom att senare bli kristna. Den romerske biskopen Leo I börjar skapa det som sedermera blir medeltidskyrkan.

Han förklarar att biskopen i Rom är aposteln Petrus efterträdare och därmed hela kristenhetens överhuvud. Hieronymus, som översatt bibeln till latin (Vulgata) 418.

Rom plundras av vandalerna 455. Den siste västromerske kejsaren Romulus Augustulus tvingades abdikera 476 under trycket från vandaler och goter vilket gjorde den östromerske kejsaren till ensam romersk härskare.

Öst- och västgoterna

Ostrogoterna (eller östgoterna) bodde i området för Polen hamnade under hunnernas välde år 375. De erövrade senare hela Italien och Västrom år 493 under Theoderik den store. Riket gick under på 550-talet.

Västgoterna levde norr om Donau i dagens Rumänien och kallades egentligen för Tervingi. Efter att västgoterna i slutet av 300-talet bosatt sig på romerskt territorium söder om Donau kom en grupp av dem att benämnas Vesi. Dessa bröt freden med Rom 395 och härjade länge Romarriket innan de som romerska bundsförvanter bosatte sig i Akvitanien 418. Därefter ersattes "Vesi" med visigoter som benämning på dem. Dessa västgoter som stannade kvar i den östra rikshalvan kom att kallas för mesogoter efter den romerska provinsen Moesien.

500-talet

Under 500-talet försöker vandaler, heruler och ostrogoter överta det romerska rikets position, men det blir slutligen den Katolska kyrkan som fyller det maktvakum som uppstått i och med romarrikets fall. Kyrka och stat flätas nu samman alltmer. Vid sekelskiftet år 500 finns bibeln helt eller delvis översatt till 13 språk.

600-talet
Förföljelsen av kristna i Palestina.

Persiska erövrare intar 614 Jerusalem med hjälp av judarna. De kristna invånarnas kyrkor och bostadshus sätts i brand, 60 000 kristna mördas och ytterligare 30 000 säljs som slavar - och judarna kan återvända till Jerusalem efter århundraden i landsflykt. Av alla kyrkor i Palestina är det bara Födelsekyrkan i Betlehem som skonas eftersom den pryds av en mosaik föreställande de Vise männen i persiska dräkter.

Under 600-talet breder Västkyrkan ut sig i Västeuropa medan Östkyrkan sprider sig upp över Östeuropa. Klyftan mellan de kristna kyrkorna i öst (med centrum i Konstantinopel) och väst (med centrum i Rom) ökar. Orglar och kyrkklockor införs i kyrkorna. Vikingarna börjar invadera Irland regelbundet. Visigoterna i Spanien förföljer judarna 620. Ett av de största rikerna kommer att utvecklas av det arabiska folket. Arabien var förr ett namnet på landet väster och söder om Mesopotamien.

Den frankiske kungen Dagobert tvingar 629 judarna i sitt rike att ansluta sig till kristendomen eller dö.

Det fjärde kyrkomötet i Toledo 638 beslutar att judiska barn som döpts som kristna inte ska återlämnas till sina föräldrar. Judar måste svära att de övergett den bibliska lagen och de bibliska sederna. Straffen varierade från prygel, lemlästning och konfiskering av egendom till avrättning genom att brännas på bål.

Det sjätte ekumeniska kyrkomötet sammankallas i Konstantinopel av kejsaren Konstantin IV år 680. Kyrkomötet förklarar påven vara hela kristenhetens överhuvud. Monofysitismen (tron på att Jesus inte var mänsklig utan endast gudomlig) förklaras icke ortodox.

Arabvärldens historia.

Både judiska och islamisk traditioner anser att Ismael är det arabiska folkets förfader. Enligt muslimsk tradition var Muhammed en ättling till Ismael genom hans son Kedar. Ismael är i Bibeln son till patriarken Abraham och tjänstekvinnan Hagar som slavinnans son. Enligt Gamla Testamentet (1 Mos. 21:8-21) blev Ismael fördriven tillsammans med sin mor därför att Abrahams hustru Sara inte ville att Ismael skulle ärva med hennes son Isak. Enligt islam var det Ismael som Abraham var på väg att offra till Gud för att visa sin gudsfruktan och inte, som Bibeln berättar, Saras son Isak. Här uppstår en splitting av relgionshistorien.

Romarna delade in arabvärlden i Arabia deserta, Arabia felix och Arabia petraea. Arabia deserta, öken-Arabien, betecknade under antiken det inre av Arabiska halvön som mest bestod av stora öknar befolkade av semitiska nomadstammar. Norrut sträckte sig Arabia deserta in mellan Syrien och Mesopotamien. Arabia Felix - "lyckliga Arabien"- är en antik benämning på södra Arabiska halvön.

Arabia felix var känt genom handelsvarorna rökelse och kanel. Handeln med rökelse och kryddor var den viktigaste källan till rikedom. Produkterna forslades från Hadramaut på rökelsevägen till Mesopotamien och östra Medelhavet. Många städer anlades utefter denna led varav den viktigaste var Yathrib. Här bodde många kristna och judar. Herodotos skrev omkring 450 f.Kr.: "Detta är det enda landet i världen där rökelse växer, och myrra, och kanel, och eteriska oljor ....hela landet doftar av överjordisk vällukt".

Folket i Arabia petraea bodde i området mellan Egypten och Mesopotamien och drev handel med söderns länder. De grundade ett flertal städer varav Petra blev deras främsta huvudstad. Den äldsta referensen till dessa araber finns i 1 Moseboken i Bibeln där arabiska köpmän köper och säljer Jakobs son Josef.

Civilisationens vagga förläggs oftast till Mesopotamien för omkring 5 000 år sedan. Under de följande 2 000 åren var tvåflodslandet världens mest högtstående kultur och utövade ett starkt inflytande på sina grannar i Egypten, Mellanöstern och Indusdalen. De bördiga slätterna i södra Mesopotamien, sedermera kallad bördiga halvmånen, gav rika skördar, och läget mellan alla andra civilisationer gjorde kulturer som Sumer, Akkad, Assyrien och Babylonien till de allra mäktigaste under långa epoker. Dessa blev bärare av hedendoms gudaläror.

I Mesopotamien utvecklade de allra äldsta civilisationerna skriftspråk (så kallad kilskrift), hjulet och tideräkningen. Här uppstod också de första städerna Lagash, Ur, Uruk, och Nippur.

Större delen av historien har det vi idag kallar Irak varit detsamma som Mesopotamien, landet mellan floderna Eufrat och Tigris som kallats "den bördiga halvmånen", det enda odlingsbara området i regionen. Många dynastier och imperier har under en tid kontrollerat området.

Det historiska området Mesopotamien är en del av Irak sedan nybildningen av staten Irak, 1932. Området tillhörde dock Persien fram till 1535 och Osmanska riket 1535 - 1918, då britterna tog över provinsen efter första världskrigets slut.

När Johannes skrev Uppenbarelseboken hade fem riken fallit . Egypten, Babylon, Assyrien, Persien och Grekland. Romarriket är det sjätte vars slut är likartade med de tidigare. En moralisk, milär och ekonomisk kollaps. Utan en sann värdegrund faller allt. Ett sjunde rike skulle komma, vilket är nu.

Islam och erövringen av Jerusalem.
Den arabiska expansionen. Kampen mellan de två civilisationerna

Den arabiske köpmannen Muhammed berättar år 610 för invånarna i sin hemstad Mekka att ängeln Jibril (Gabriel) har kallat honom att varna människorna inför den annalkande domens dag. Han börjar predika öppet. Profeten Muhammeds roll som profet var från första början politiskt färgad. Han ville förvandla samhället och för att göra detta måste han antingen vinna över de mäktiga i samhället eller själv ta deras plats. Det är ett tema som även skett i väst i den socialpolitiska rörelsen.

Ett av de vanligaste sätten att bilda politiska allianser att gifta sig med någons dotter eller syster. Eftersom profeten var en stor politisk ledare gifte han sig långt flera gånger än han själv tillät sina efterföljare göra (enligt Koranen kan en man inte ha fler än fyra hustrur, kan inte ta sig en ny hustru utan den främsta hustruns tillåtelse och måste vara i stånd att försörja dem alla). I åtminstone två fall gifte sig profeten sannolikt därför att han förälskade sig i kvinnan ifråga. En av dem, Aisha, var bara ett barn när äktenskapet ingicks.

Profetens exempel på månggifte och fokus på familjestrukturens vikt i samhället satte gränser för den asketiska trenden bland araberna.

Situationen i Mekka, med dess våld och girighet, var uppenbarligen något som bekymrade Profeten Muhammed. Mekka var ett kommersiellt centrum som sände ut och tog emot karavaner från kusten, Syrien och Persien. Mekka och omgivande städer rymde mängder av kristna och judar. Eftersom de rika inte var intresserade av vad en ung man från en ganska obetydlig klan hade att säga om deras leverne och snart började hota om att göra sig av med honom, var det det andra alternativet som föreföll mera realistiskt.

Profeten Mohammed beslöt sig för att dra sig undan till en annan stad som är Yathrib 622. Från och med Muhammeds tid kom staden att kallas profetens stad, Medina (Medinat an-nabi, "profetens stad"). Denna händelse utgör startpunkten för islams tideräkning och kallas för den andra eller stora utvandringen.Till att börja med vände han sig inte till judarna eller de kristna. I själva verket lånade han vokabulär och riter från judarna och tenderade till att betrakta sin egen reformrörelse som ett slags utskott från judendomen. Han och hans anhängare följde judiska seder, bad vända mot Jerusalem och fastade tillsammans med judarna.

Under tjugo år framåt får han ytterligare uppenbarelser som sammanställs till "Koranen".

I Medina blev Muhammeds verksamhet uttalat politisk och de medinska uppenbarelserna återspeglar detta. För att hantera det militära hotet från Mekka sände han ut razzior för att blockera och sabotera deras kommers, och lät i ett fall lönnmörda en diktare som hade skrivit nidverser om honom och vad de ansåg var hans politiska ambitioner. Muhammed var tvungen, för att överleva, att gå i allians med judar och icke-muslimska stammar. Det nya samhället och en ny ordning där Muhammed är den största av alla.

Det var i samband med dessa konflikter som Muhammed lät avrätta alla män i den judiska stammen Quaraizah och sålde deras kvinnor och barn som slavar. De hade inte hjälpt muslimerna under ett stort slag utanför Medina och underkastade sig villkorslöst Muhammed efter striden i tron på att han skulle skona dem enligt den pakt som tidigare ingåtts mellan dem och muslimerna. Massakern på judarna i Medina har mycket kritiserats från icke-muslimskt håll. Det var också vid denna tid som han bröt med de judiska traditionerna, upprättade en egen fastemånad och började bedja vänd mot Mekka.

I muslimsk tradition går Jesus under namnet Isa. Jesus är den enda personen i Koranen som benämns som helt syndfri, något som inte ens Muhammed kallas. Detta ställer vissa frågetecken om huruvida Jesus från början bara var en profet enligt islam eller om det ligger någon mer innebörd i detta som kan spåras till Kristendomen. Islam erkänner även den bibliska jungfrufödelsen och att Jesus var en stor profet, jämställd med Muhammed (alla profeter likställs inom islam, dock anses Muhammed vara den sista och därför den viktigaste). I Koranen finns berättelser från evangelierna medtagna i något annorlunda form och ibland med tillägg. Islam avvisar tanken att Jesus skulle vara Gud och anser att han aldrig dog en ställföreträdande död på korset, utan upprycktes av Gud till himmelen. Därifrån väntas han återkomma för att besegra Antikrist på den Yttersta dagen. Denna beskrivning av Jesus som profet men inte som Gud son gör Guds Treenighet ogiltig.

Genom sina snabba erövringar av mycket gamla kulturområden befolkade mest av kristna och zoroastrianer fick muslimerna ett starkt tillskott av andra seder och synsätt. Muhammed har med tiden upphöjts till närmast ouppnåelig höjd och betraktas som en perfekt människa, modellen för alla människor i alla tider. Nutida konflikter rörande vanvördiga framställningar av Muhammeds person visar att hans gestalt nu åtnjuter minst lika stor respekt som Kristus bland kristna.

Bahá'íerna betraktar Muhammed som Guds ende uppenbarare i Muhammeds religionsordning, vilken avslutades år 1260 enligt muslimsk tideräkning (1844). Muhammed anses särskilt ha riktat sig till de folk i Mellanöstern som inte hade tagit till sig kristendomen och judendomen. Han framträdde i Mekka där klaner och stammar låg i krig med varandra och där laglöshet och kränkning av kvinnor var mycket vanligt. Eftersom Muhammed anses ha övervunnit allt detta och skapat en vidsträckt civilisation under Gud riktar sig hans uppenbarelse till hela mänskligheten dvs mot kristendomen Här ligger kampen två civilisationer som ett religionskrig.

Islam blir "splittrare av religionen".

Muslimer betraktar inte Muhammed som grundaren av en ny religion, utan som en återskapare av Abrahams, Moses och Jesu ursprungliga monoteistiska trosåskådning.

Nästan alla muslimer tillhör någon av de större riktningarna inom islam, sunni eller shia. Schismen utvecklades mellan 600 - 700 e.Kr. utifrån meningsskiljaktigheter angående det religiösa och politiska ledarskapet för det muslimska samhället. Ungefär 85 procent av alla muslimer är sunni och 15 procent är shi'a. Islam är den dominerande religionen i Mellanöstern, såväl som i delar av Afrika och Asien. Större muslimska grupper finns även i Kina, på Balkanhalvön (nära hälften av Bosnien och Hercegovinas befolkning är etniska muslimer) och i Ryssland.

Muhammed bryter med sina judiska supportrar 624 sedan de vägrat erkänna honom som profet och ansluta sig till islam. Han väljer nu att betona det arabiska i den nya religionen och lär sina efterföljare att be vända mot Mecka i stället för mot Jerusalem. Muhammed återvänder till Mecka med Koranen, islams heliga skrift och erövrar staden med vapenmakt 629.

Profeten Muhammed samlade före sin död 632 de arabiska stammarna på arabiska halvön och en period av expansion av islam och riket, kallat kalifatet, inleddes.På 700-talet härskade muslimerna över ett av det största rikena någonsin. Men araberna tvingade inte de erövrade folken att bli muslimer, men de som blev muslimer fick betala mindre skatt. Därför blev många muslimer.

Arabiska muslimska styrkor börjar erövrar Palestina, Syrien, Egypten, Karthaga, Nordafrika och den Iberiska halvön dvs det blivande Spanien. Det bysantinska riket hotas först av perserna och därefter av de muslimska araberna som förföljer de kristna och förstör kyrkor. Muhammed dör år 632.

De muslimska araberna erövrar Jerusalem från romarna 636 och tillåter sedan judarna att återvända dit. Detta innebär att Jerusalem blir en konflikthärd genom hela historien. När araberna intog Jerusalem, började man uppföra en rad byggnadsarbeten för att markera stadens muslimska tillhörighet. Mängder av judiska och kristna heliga platser övertas och de gör dem till sina egna, genom att bygga moskéer och minnesmärken. Tanken har förmodligen varit att sakta men säkert "islamisera" hela området. Al-Aksamoskén på Tempelberget var t ex ursprungligen en basilika uppförd av kejsar Justinianus. Efter att muslimerna intagit Jerusalem, omvandlades basilikan till en moské. Varken judendomen eller kristendomen ser Muhammed som profet.

Palestina var en integrerad del av den arabiska kulturvärlden i 1300 år. En sådan stabilitet är unik i Palestinas historia. Runt tusentalet kom delar av området tillfälligt under kristen kontroll i samband med korstågen. Detta varade i omkring 100 år, och sedan tog Saladin tillbaka det och gjorde området muslimskt igen.

På 1600-talet tog Osmanska riket över.
På 1800-talet kallades området Arz-i Filistin, Filistéernas land (Filastin det arabiska namnet för Palestina). Efter att ha tillhört Osmanska riket i tre hundra år blev det, efter första världskriget, deklarerat som en internationell zon under brittisk och fransk kontrol

De muslimska araberna invaderar Nordafrika 640 och bränner det berömda biblioteket i Alexandria som innehåller världens äldsta kända skrifter om mänsklighetens historia. Trehundratusen manuskript förstörs. Islam erövrar 642 det huvudsakligen monofysitiska Egypten från Bysans.

.

700-talet

Vikingatiden inleddes vid järnålderns slut på 700-talet. Det betecknar den period då man från de skandinaviska länderna gav sig ut på såväl handels- som rena plundringståg. Ny skeppsteknik gav båtar som vara snabba, smidiga och som kunde gå djupt in i grunda vatten och överrumpla.

De svenska kusterna var rikt på öar och grund. Vattnen var fruktade av andra och särskilt romarna. Skåne och södra Sverige kallade romarna Skadhinawio - 'De farliga öarna'. Namnet Skåne kommer av skadhin med innebörden 'skada/farlig'.

Goterna hade inte varit kända för grekisk-romerska författare innan deras första anfall vid det romerska rikets gränser. Det skedde i mitten på 200-talet. Dock talade Tacitus år 98 om ett folk, bosatt i ett område som tros vara kring Mälaren, som var uppdelat i flera stammar men hade en gemensam kung. Genom folkvandringenoch kontakaterna med Romariket var kristendomen känd på 400-och 500-talet

Det är trakten där rusar bodde som drog öster ut till det blivande Ryssland. Enligt den ryska nestorskönikan kommer svearnas hövding Rurik från andra sidan havet (Östersjön) och slår sig ner i Novgorod vid sjön Ilmen, som kallas Holmgård. Den var och blev en viktig handelsstad.

800-talet

Under 800-talet införs kristendomen i Balkan och i det stora ryska riket. Romersk-katolska missionärer från Tyskland och England når Skandinavien. Karl den stores dynasti och kyrkan stärker varandras makt. Samtidigt kommer en konflikt ut sig inom den romerska kyrkan.

Det är den första allvarliga brytningen mellan öst- och västkyrka. Den s k "fotianska schismen" uppstår då patriarken i Konstantinopel, Fotios, och påven Nikolaus I i Rom kommer i dispyt om olika frågor, särskilt den romersk-katolska kyrkans "filioque-tillägg" till den nicaenska trosbekännelsen (ett tillägg som säger att den heliga anden inte utgår endast från Fadern utan även från Sonen).

Någon gång på 700-800 talet började ett nytt samhällssystem växa fram och utvidgas. Fast bosättning tar över och läggergrund till jordbruksamhället. Detta system byggde på att det fanns olika skikt som bytte tjänster med varandra. Mat och spannmål mot skydd från fiender var det vanligaste. I början av 1000 talet var det feodalism som var samhällssystemet som rådde i nästan hela Europa. Runstenar med kors reses i Sverige.

Gutar var ett ord i östra Skandinavien på vikingatiden som användes både för gotlänningar och goter. Goternas språk visar att dessa haft släktskap med folk i Skandinavien och att denna släktskap tyder på att om de inte bebott samma områden så har de i alla fall haft ett stort utbyte, förmodligen både kulturellt och i handel.

Redan under vendeltiden på 600-talet seglade man ut från den svenska östersjökusten för att göra affärer med folken i öster. Handeln har alltså tidigt haft sin betydelse för ekonomin i Norden, och det fanns också svenska bosättningar i Lettland vid denna tid. Men det var inte bara kustborna runt den stora viken Mälaren som var ute på dessa seglatser.

De kommer även från Västergötland. I Åsarp i det inre av Västergötland, som är så långt ifrån haven som man kan komma, där reser sig Olsbrostenen. Den omtalar att "Guve reste denna sten efter Olav, sin son, en mycket dugande ung man. Han blev dräpt i Estland. Håvard högg stenen - vilket skall ha skett ca år 970.

Många av Gotlands handelsmän har bedrivit köpenskap i Holmgård. Under 1100-talet hade gutarna här handelsfaktoriet Gutagård och en kyrka från 1000-talet, helgad åt Olav den helige.

Rysslands grundande

Enligt den ryska nestorskönikan kommer svearnas hövding Rurik från andra sidan havet (Östersjön) och slår sig ner i Novgorod vid sjön Ilmen, som kallas Holmgård. Den var och blev en viktig handelsstad. Om Rurik står det i Nestorkrönikan :

År 862. Och de sade till varandra: "Låt oss söka oss en furste som skall härska över oss och döma rätt". Och de drog över havet till varjagerna, till ruserna. Ty dessa varjager kallades ruser på samma sätt som andra kallas svear, andra åter normanner och angler och ytterligare andra för goter - på samma sätt även dessa. Och tjuderna, slaverna, krivitjerna och vepserna sade till ruserna: Vårt land är stort och rikt, men det finns ingen ordning i det. Kom och var furstar över oss."

Och man valde tre bröder med deras släkter och de tog med sig alla ruserna och kom. Den äldste, Rurik, bosatte sig i Novgorod, den andre, Sineus, bosatte sig vid Beloozero, och den tredje, Truvor, i Izborsk. Och efter dessa varjager fick det rusiska landet sitt namn: folken i Novgorod är av varjagisk släkt, tidigare var de slaver.

Den ryska Nestorskrönikan anses vara skriven av Nestor, en munk i Grottklostret i Kiev i Ryssland, född år 1056. Ryssland som nation grundas 862. Till 1000-års minnet av Rysslands grundande restes Rurikmonumentet i Novgorod år 1862. Enligt Nestorkrönikan seglade Ruriks efterträdare Oleg år 907 iväg med bundsförvanter och 2.000 skepp för att anfalla Miklagård (Konstantinopel, idag Istanbul). Konstantinopel grundad på 300-talet av Konstantin den store.

Det forna Sverige

I Sverige skedde en gotisk invandring på 800-talet. Dessa bar med sig kristendomen till Sverige. Kanske var det ett återvända folk? De använde sig av runskrift. De reste stenar i Sverige. Genom vissa stenar bevarades en tradition och en historia som låg gömd i runflätorna. Vissa stenar i Sverige fungerar som arkiv om en nu förglömd historia.

Rökstenen i Östergötland som står till vänster är från 800-talet. Den berättar en säregen historia om flera kungar och händelser som rör folkvandringens tider. En fullständig tydning av Rökstenen har gått förlorad. Varje runa skulle kunna vara ett chiffer som bär på olika tolkningar beroende på vilken fläta som gällde och de kunde läsas i två riktningar samtidigt. Ett historiskt arkiv för kommande släkten.

En sådan förklaring har funnits i folkmun för att bevara historien. Den överfördes från släkte till släkte genom en muntlig tradition med tydning av runflätor. Lokalt fanns kunskaper om runors tolkning till början av 1900-talet i Östergötland. Men kunskapen försvann med modern tid och den protestantiska kyrkans inflytande.

Många runstenar har de flesta fall fungerat som minnesmärken och de vittnar om en tidig kristendom,

Brobystenen till höger är från tiden mellan 1030 och 1050. Korset finns på många stenar i Sverige.

Estrid lät resa dessa stenar efter Östen, sin man, som drog till Jerusalem och dog borta i Grekland.

Detta är en av två kända svenska runristningar som nämner pilgrimsfärder till Jerusalem, och den enda bevarade. "Grekland" på runstenen syftar på det östromerska riket som också omfattade södra Italien. Huvudstad var Konstantinopel, dagens turkiska Istanbul, vid denna tid världens största kristna stad med hundratusentals invånare.

Brobystenerna (3 st) vid Täby avslöjar dåtidens Sverige. Olof skötkonung är Sveriges förste kristne kung, började regera omkring 995 och hans drottning hette Estrid som var en furstedotter från det västslaviska riket Mecklenburg vid södra Östersjökusten. Genom en annan runsten vet vi att Estrid föddes på Snåttsta i nuvarande Vallentuna kommun. Kanske döptes Estrid på Snåttsta efter drottningen? Någon gång omkring år 1000 födde Olof Skötkonungs hustru Estrid dottern Ingegärd som skulle komma att bli vida mer känd än t.o.m. sin far. Hon blev den heliga Anna av Novgorod, född som prinsessan Ingegärd Olofsdotter.

Morerna besegras och kristnandet av Spanien

Det kristna samhället kunde ha blivit totalt ödelagt om inte ett särskilt ingripande hade skett. Det moriska riket börjar med en islamsk invasion av Sicilien år 666 (!) för att erövra södra och norra Europa. De var framgångsrika genom att de hade hästkavalleri

Ett militärt angrepp mot kristendomen. Nästa angrepp gäller tron på Guds ord. Detta sker tiden '1332'. Nästan tidpunkt är 1998 om en falsk Kristus och kyrka. Tre tider för Antikrist.

De var framgångsrike genom att de hade hästkavalleri. Detta var nytt och gjorde dem överlägsna. Påvens förbön till Jungfru Maria hörsammades. I denna period framträder Antikrist som fenomenet Islam. Det avslöjar Jungfru Maria 1987 för fr Gobbi, en katolsk präst.

Den islamska armén besegras till sist av frankerna 732 i Poitiers i nuvarande Frankrike. Alla som ägde hästar kom att delta, vilket blev till framgång.

Medan Karl den Store stred mot den muslimska hären i Spanien 778 gjorde Sachsen uppror. Karlsburg och alla kyrkor, kloster och kristna byar ända fram till Rhen brändes, och detta sachsiska fälttåg stoppades först vid Fulda av frankiska styrkor.

År 782 var det tioåriga kriget mot Sachsen över. Karl den store kröntes till romersk kejsare för det Tysk-Romerska riket år 800 som tack för sina insatser för kristendomen. Karl den store var trots att han inte kunde läsa regerande han med stor vishet och omgav sig med kunniga personer. Han var den förste som sände ut missionärer ut i Europa bl.a. till England, som i sin tur sände missionärer till Skandinavien.

Iberiska halvön var ännu länge ett moriskt välde fram till 1248. Många små kristna riken enades och erövrade Saragossa 1118 och Sevilla 1248. Spanien blev ett kristet konungarike först 1479. Sverige, Danmark och Norge fick sina kristna kungar på 1000-talet. Så blev nationerna i Europa kristnade.

900-talet

Hela Europa är nu ansluet till den romersk-katolska kyrkan. Påvarna tillsätts ofta av stridande furstar och efterträder varandra i snabb följd. De flesta slutar sin karriär genom att avsättas, fängslas eller mördas. Otto den Store återupplivar Karl den Stores dröm om ett heligt romerskt rike.

Från 936 var Otto I tysk kung och från 951 kung över Langobarderna i dagens norra Italien. Han utsågs till tysk-romersk kejsare den 2 februari 962 över ett rike som officiellt levde kvar till år 1806. Genom hans försorg verkade många missionärer i Norden och hos de slaviska folken, som senare kom att bilda nationerna Polen och Tjeckien. Inte minst genom hans missionärsverksamhet blev dessa katoliker och ej ortodoxa, som många andra slaviska folk.

Han försvarade även kristenheten mot ungerska attacker, och blev kallad för "Europas befriare". I nordvästra Europa kämpar keltiska munkar för att skydda de kristna skrifterna undan härjande nordmän. Min kristendomen kom även hit.