ETT ENAT PÅSKDATUM FÖR ÖST- OCH VÄSTKYRKAN
Kyrkans mest avgörande beslut för Kykans återförening och enhet.
Guds heliga Offer och frälsningsögonblicket sker i Påskens händelse.

Förhistoria

Omkring 1000-talets början inleds en ny världsepok genom den nya moderna tidens många uppror mot allt. I ett årtusenden kom många revolutioner genom politiska, sociala, industriella och ekonomiska format, som rev ned de kristna samhällena.

Europas stater var på 1000-talet grundat på den kristna tron. "Europa" är ursprungligen en kristen vision om en kristen gemenskap, fred och enhet efter Konstantinopels fall 1453. Detta kom att förvandlas till ett sekulärt EU.

Karl den store på 800-talet banade väg för Europas kristnade som samhällets grundval. Olika folk kunde bo och arbeta tillsammans om de var kristna och förenades under en kristen Konungs beskydd. En ny samhällsutveckling föddes genom detta.

Fornkyrkan som var en från början splittrades 1054. Kejsararen var Östkyrkans överhuvud sedan kejsar Konstantin slutligen besegrat Rom och sedan grundlagt den första kristna kyrkostaten. Östkyrkan skildrar Jesus som Pantekrator, Allhärskaren.

Västkyrkan såg att ursprungit till fornkyrkan vilade på Petrus, som utsågs till Kristi vikarie på jorden. Detta blev i Fatima 1917en kallelse till att ena hela kristenheten - Kristi Mystiska Kropp - vars huvud är Påven, som är den ende och sanne representanten Kristus har på jorden och som har fått nycklarna till Himmelriket.

Jesu Påskbudskap

Maningarna till kyrkorna i öst och väst att förenas når fram till en slutpunkt, där vägen till enheten, till sist, koncentreras till ett enda steg: att komma överens om ett gemensamt datum för påskens firande. Det finns ett rätt datum men det väsentliga är att beslutet blir enhälligt mer än att det blir det exakt rätta.

Om ortodoxerna, katolikerna och protestanerna (Kyrkornas värlsråd med 300 medlemskyrkor) bara gör detta enda skall Jesus göra resten och ”enheten skall komma över er likt gryningen – lika plötsligt som kommunismens fall”.

Jesus plågas av splittringen och talar om den med ett skakande allvar. Låt oss be om ett gemensamt datum för påskfirandet i öst och väst. Denna splittring beror på att olika tidskalendar. I väst gäller den gregorianska kalendern. I öst gäller den julianska.

Varje Påsk måste Jag dricka från er splittringens bägare eftersom denna bägare tvingas på Mig; men också du, dotter, skall dricka av den, du skall dela med Mig det som är bittert – givet av människohand; ju längre tiden går för dem att ena Påskens datum, desto strängare kommer domen att bli som detta släkte skall få;” Jesus den 31 maj 1994

Fram till nu har Jag inte satt någon press på er, istället har Jag bönfallit er att ena Påskens datum, men ni hör inte på Min Ande; ni har utnyttjat Min Faders tålamod; nu ber Jag er på nytt att förena Påskens datum, så att Min Ande strålar på er med nåd och förenar Mitt Hus till ett;” Jesus den 27 november 1996

Som Fadern har sänt Mig sänder Jag er - gå nu och möt din broder och förena Påskens datum, sedan skall Jag ge dig kärlekens gåva och din syn tillbaka. Jag vill inte att du skall förgås i din egen dårskap. Ni har lagt ny sorg och nya klagorop till de förra. Gå nu och lindra Min smärta, broder, gå och förhärliga Mig; förena Påskens datum. Vassula, mot slutet skall våra två hjärtan segra. Jesus den 7 dec 1994


Påskdatumets historia

Herren sade till Mose och Aron i Egypten: Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad. Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll. 2 Mos 12:1-3.

Påskens innebörd är befrielsen från träldomen. "Påsk" är en påminnelse av det hebreiska ordet pesah som betyder förskoning eller förbigående. Israels folk undkom Förgöraren, den som dödade alla de förstfödda i Egypten.

Den judiska kalendern är komplicerad i sin uppbyggnad och har 12 månader samt 13 månader vid skottår. Påsken firas till åminnelse av uttåget ur Egypten i den månad som heter Nisan och som infaller i mars/april i vår kalender. Månadernas namn är mycket gamla och kan härledas tillbaka till babylonisk tideräkning.

I över 400 år har Öst- och Västkyrkan har haft olika kalendrar, den julianska resp. gregorianska kalendern, som splittrat påskfirandet.

År 2008 är skillnaden mellan Öst- och Västkyrkan 5 veckor. År 2007 sammanföll de. År 2006 firade den Ortodoxa kyrkan påsken en veckan senare än Västkyrkan. Det fullständigt orimliga blir att i en och samma stad pågår passionsdramat i en kyrkan medan i en annan kyrka firas Kristi Uppståndelse. Lokala initiativ har emellertid skett där lekmän har fått katolska och ortodox präster att fira en gemensam påsk. Med hänys till Ljusundret i Jerusalem kan detta var det rätta. Men Jesus ber inte om det rätta utan om det gemensamma, en kungörelse av präster tillsammans..

Den Ortodoxa kyrkan beräknar fortfarande sina helger enligt den julianska kalendern och detta går igen i en del av de länder som har varit eller är ortodoxt dominerade. Julius Caesar genomförde år 45 f Kr en kalenderreform i det romerska riket som baserades på att ett år är 365,25 dagar. Det bestämdes att vart fjärde år skall vara ett skottår med 366 dagar. Denna kalender gällde i fornkyrkan både i öst och väst.

År 325 hölls ett kyrkomöte i Nicaea, där man bland mycket annat beslutade att påskdagen skall infalla den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen. Den nicenska påskformeln innebar tolkningar för vad som är utgångspunkterna för att rätt beräkna tiden. Den grundar sig på

  • solens rörelse (vårdagjämningen)
  • med månens rörelse (första fullmånen)
  • veckan (den första söndagen), tre kalendariska element som inte har något samband med varandra.

Här skiljer sig öst och väst från varandra med olika tidpunkter för vårdagjämningen. (Källa: Påsk, tideräkning och matematik av Torbjörn Tambour, Sthlm Universitet, 2002)

I början av 1500-talet hade vårdagjämningen flyttat sig så mycket som tio dagar, vilket var märkbart för alla. Tidpunkten styrde jordbrukens tid för sådd. Efter ett omfattande utredningsarbete beslöt påven Gregorius XIII om en omfattande kalenderreform som genomfördes i den katolska delen av världen år 1582, som blev den gregorianska kalendern. Detta år strök man helt enkelt 10 dagar ur almanackan så att den 15 oktober följde direkt på den 4 oktober.

Den nya kalendern blev aldrig accepterad av den Ortodoxa kyrkan. Med hänsyn till att Ljusmiraklet i Jerusalem, se nedan, har skett i mer är 1000 år är det förståligt. I Sverige infördes den gregorianska kalendern år 1753.

Denna reform sammanfaller i historien med den protestantiska reformation i Europa 1517 som ytterligare splittrar Kyrkan. Skilsmässan mellan öst och väst skedde år 1054.

I Östkyrkan gäller den första söndagen efter den astronomiskt verkliga vårdagjämningen enligt meridianen för Jerusalem och dess Påskfullmåne och efter den judiska påskhögtiden. Korsfästelsen och Uppståndelsen ägde rum efter det att Jesus hade kommit till Jerusalem för att fira påskhögtiden. I väst är vårdagjämningen standardiserad till den 20 mars. Detta kan leda till flera veckors skillnader.

Påskfullmånen följer en kyrklig beräkning i både öst och väst av den 19-åriga måncykeln som kallas Metoncykeln. Månen rör sig runt jorden på ca 29,5 dagar och 12 månvarv sker på 354 dagar, vilket ger variationerna från år till år. Efter 19 år återkommer samma datum.

Olika förslag har väckts i modern tid för ett gemensamt Påskdatum för alla kristna församlingar men har inte enhälligt accepteras. Detta är det viktigaste att ett enhälligt beslut kungörs. Av alla beslut är detta det mest fundamentala för Kyrkan och mänskligheten.

Vilket datum är det rätta? Jesus avslöjar det för Vassula på ett papper den 20 maj 1987.

Jesus önskar förena alla sina präster. Att prästerna kommer fram till ett enhälligt påskdatum, det är vägen till enhet.

Jesus säger: Min önskan att förena Min kyrka.
Hur kan en kropp fungera om en eller två av dess lemmar är obrukbara, eller skadade, eller avskurna?


Kyrkornas Världsråd och förslag till ett enat Påskdatum

År 1948, konstituerade i Amsterdam "Kyrkornas Världsråd. Denna ekumeniska verksamhet strävar efter en global ekuminik och finns bredvid den Katolska kyrkan. Den har 349 medlemsorganisationer, som kyrkor inkl. den Ortodoxa kyrkan, trossamfund och ekumeniska samarbetsorgan i över hundra länder. Dessa har tillsammans omkring 560 miljoner medlemmar.

Frågan om ett enat Påskdatum har här tagits upp vid flera tillfällen utan framång. Detta har kallats av kardinal Walter Kasper som en skandal för hela kristenheten. Han är prefekt för kongregationen för Kyrkans enhet och deltar som katolsk observatör i Kyrkornas Världsråd.

Ett annat förslag har varit ett fast gemensamt datum den 2:dra söndagen i april. Påven Johannes Paulus II såg även möjligheten att fira Påsken enligt den Ortodoxa kyrkans traditionen.

I Syrien, år 1997, väckte Kyrkornas Världsråd ett förslag om en mycket noggrann beräkningsmetod med en vårdagjämning och Påskfullmåne, som var relaterade till meridianen för Jerusalem och den judiska påskhögtiden. Eftergifterna har fått förslag att stranda för att komma fram till det matematiskt riktiga..


Ljusmiraklet i den Heliga Gravens Kyrka under den ortodoxa Påsken

Ljusmiraklet i den Heliga Gravens Kyrka i Jerusalem är minst 1200 år gammal. Miraklet sker i samband med den ortodoxa påsken som undret för Kristi uppståndelse. Det sker på påskaftonen omkring kl 14.00. Innan miraklet sker, töms kyrkan på alla människor och allt som kan vara tändmedel eller brännbart. Officiella kontrollanter genomsöker alla utrymmen och ingången förseglas efteråt.

Den grekisk-ortodoxa patriarken leder först en ceremoni. Dörren öppnas och han går in i gravkammaren för bön. Då framträder ur stenen, där Kristus en gång låg, ett ljus som kan skimra från blått till rött. Det syns som en ljusdimma, som stiger upp som ur en sjö. Ibland täcker ljuset endast stenen. Ibland lyser ljuset upp hela graven. Efter en stund koncentreras ljuset till en ljuspelare. Då kan patriarken tända i lågan det ljus han håller i handen och ge det vidare till den väntande arameiske och koptiske patriarken. Det är ingen vanlig eld som förtär. Det bränner inga händer eller skägg. Sedan går patriarken ut ur kyrakn och tänder ljusen för alla väntande och pilgrimer. Där växer det till ett hav av ljuslågor i en jublande folkskara. Ljuset sprids sedan vidare med flyg till andra ortodoxa länder. Den ortodoxa Påsken

Trots att ljusmiraklet har skett i mer än 1000 år, är det ändå inte vida känt i västvärlden.


Gemensam Påsk och Pingst

Denna text av fr. Boris Bobrinskoy har publicerats som en ”ledare” till en församlingsbulletin för den franskspråkiga ortodoxa församlingen i kryptan Rue Daru i Paris.

I år 2007 friar alla kristna frälsningens påsk på samma dag. Tillsammans vill vi förkunna för världen att Kristus är uppstånden, att döden inte har någon makt över Honom och att uppståndelsens sådd spirar i våra hjärtan och kastar ljus över våra liv.

Århundrade efter århundrade, generation efter generation intill tidens slut genljuder detta budskap om uppståndelse i världen. Denna söndagsmorgon i staden Rom, där jag skriver denna artikel, ringer alla de oräkneliga kyrkklockorna, "bådar glädje och förkunnar vår Guds frälsning" (Ps. 96:2)

Hur innerligt skulle vi inte önska att detta sammanfallande datum för att fira den största av alla högtider åter skulle bli en orubblig lag i hela kristenheten, som symbolen för den återställa enheten mellan alla våra kyrkor och ett påtagligt tecken på alla Guds barns kärlek till varandra!

Men gemensam påsk betyder också gemensam pingst, när kärlekens, vishetens och enhetens ande tänder sin gudomliga eld och flammar i alla våra kyrkor, upphäver våra gränser och kastar oss i varandras armar, ja än mer, kastar oss alla i förening med Frälsarens Moder vid Korsets fot, med de myrrabärande kvinnorna inför den tomma graven och slutligen med lärjungarna i den övre salen, där Pingstens eldslågor genomtränger oss så att frälsningens evangelium kan förkunnas för världen. Denna förkunnelse är trovärdig endast om den springer fram ur hjärtan som pånyttfötts av den gudomliga kärlekens eld och längtan efter enhet.

Denna strävan efter enhet är allas vår kallelse och de ortodoxa kyrkorna kan inte dra sig undan och ignorera den. Ty vi kan inte verka för hela kristenhetens enhet om vi inte först och främst strävar att övervinna all rivalitet och antagonism i den ortodoxa världen. Denna uppgift är på en gång aktuell, svår och brådskande. Måtte den korsfäste och uppståndne Kristi Ande förverkliga i oss och genom oss (och även trots oss!") den enhetens gåva som Kristus bad om kvällen före sitt lidande och som han utgöt sitt blod för, på det att "Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett" Joh. 11:52.

Boris Bobrinskoy
teol. dr. vid l'Institut de théologie orthodoxe de Paris (Institut Saint-Serge)