Vår Fru i Siluva visade sig för några barn 1608 då Litauen erfor sin mörkaste stund, när reformationen nådde Lituaen 1532 och då kalvinisterna tog över.

Den Kyrka som byggts 1451 konfiskerades. Den katolska tron var nära att dö ut.

Då visade sig Vår Fru först för barnen och sedan inför alla byborna tillsammans med kalvinistpastorn.

Kyrkan återupplivades. Litauen kom tillbaka i tro.

Målning med Modannan och Jesusbarnet och Kyrkans skatter som gömts i kista i nära 80 år. Den var nedgrävd i ett fält, där också tilldrageslen skedde, En man som var med när allt gömdes var nu blind och var över 100 år gammal. Invånarna hjälpte honom till fältet där skatt var gömd. När de kom fick mannen synen tillbaka och pekade ut platsen.

Händelsen med de fattiga barnen i Siluva påminner om de omständigheter som skedde för Bernadette i Lourdes.

Därför kallas Siluva även för Litauens Lourdes.

JUNGFRU MARIA, VÅR FRU I SILUVA 1608

LITAUENS KRISTNANDE OCH REFORMATIONEN

Från tid till tid har Jungfru Maria kommit till olika platser i världen för att ingjuta hopp och frälsning för en plågad mänsklighet. Så skedde det också i Litauen i den lilla byn Siluva, där omkring 2.000 invånare bodde, där de flesta av dem mycket fattiga bönder.

Litauen var en europeisk stormakt under medeltiden och blev det sista landet i Europa som kristnades, då deras förste storfurste Mindaugas blev döpt i katolsk tro år 1251. Han räknas som Litauens förste och ende krönte kung. Litauen blev därmed i Europa den yngsta dottern i den Katolska kyrkan.

Tyska Orden

Genom de ständiga attackerna från riddarhären som tillhörd den Tyska Orden, kunde den kristna tron inte spridas vidare. Riddarna i den Tyska Ordern, som en gång hade varit korsriddare, hade erövrat ett territorium och byggt upp en ordenstat i Västra Preussen. De anföll Litauen då de ansåg att Litauen tillhörde ett hedniskt folk. Inte förrän efter slaget vid Tannenberg, som var ett av den europeiska medeltidens största slag, begynte kristendomen i Litauen. Slaget ägde rum den 15 juli 1410 vid Tannenberg, då samväldet Polen-Litauen med tjeckiska, vitryska, ukrainska, tatariska och moldaviska vasaller och allierade besegrade riddarhären.

Historien om Vår Fru i Siluva

Historien om Vår Fru i Siluva börjar 1451 när Peter Giedgaudas, en diplomat för Vytautas den Store, bygger den första kyrkan i området som sedan skänks till den Katolska kyrkan. Vid ett av hans många besök i Rom erhåll han en utomordentlig vacker målning med Jungfru Maria och Jesusbarnet. Den placerades i den nya kyrkan i Siluva.

När reformationen nådde Siluva 1532 blev den lokale befälhavaren en hängiven kalvinist och kom att förtryckta katolikernas tro. Folket stod hjälplösa inför de mäktiga markägarna i Litauen. Egendomarna som tillhörde Kyrkan blev konfiskerad och överlämnades till kalvinsterna.

När fr John Holubka som var församlingsprästen i Siluva hörde talas om detta, gömde han i en järnbeklädd kista den dyrbara målningen tillsammans med mässdräkterna, kalkarna av guld och de dokument som bevisade att Vytautas den Store hade skänkt marken i Siluva till Katolska kyrkan. Efter han hade förseglat kistan, grävde han ned den djupt ned i marken intill en stor sten. Handling var inspirerad i anden. Kort därefter kom makthavarna och la beslag på kyrkan. Det syntes som detta var slutet på den brinnande tro som en gång levde i Siluva.

Nära åttio år senare var skaran av katoliker på väg att försvinna i brist på en präst som kunde leda och nära dem. Endast några få hade ett svagt minne kvar att det en gång hade funnits en katolsk kyrka i Siluva. Barnen var uppfödda på den kalvinistisk läran, där Bibeln är en lagbok. Plötsligt visade sig Jungfru Maria, Guds mirakulösa ingripande. Händelsen är erkänd av Pius VI år 1775. De mest märklig ting kom att ske i denna icke-katolska miljö.

Den gråtande kvinnan

Sommaren 1608 lekte några barn i utkanten av Siluva. De lekte nära en stor sten intill ett skogsområde glatt skrikande till varandra i en sorglös glädje. I tystanden kunde de höra ett högt snyftande. Barnen såg en vacker ung kvinna stå på den stora stenen med ett spädbarn i sin famn. Hon grät bittert. Hennes överväldigande sorg var mycket stor. Hon talade inte men Hon såg på dem med en sorgsen blick. Hon grät som Hennes hjärta skulle brista. Tårarna flödade från Hennes kind och droppade ned på stenen. Hon var klädd i en blå och vit klädnad helt olikt något annat som barnen kände till. Hennes långa och ljus hår föll mjukt ned över Hennes skuldror. Ett främmande ljus omslöt Kvinnan med Barnet.

Så häpna var barnen att det bara stod där stirrade. Förvåningen övergick till fruktan när kvinnan med barnet försvann på samma mystiska vis såsom Hon kom. En pojke sprang till den kalvinistiske pastorn. Han blev tillsagd att sluta upp med sin fantasihistoria och återvända till fältet.

När barnen kom hem på kvällen berättade de allt sett för föräldrarna om den gråtande kvinnan. Nyheten spred sig snabbt genom byn. Nästa morgon var huvudparten av byborna församlade vid stenen. Några hånskrattade högt. Andra tog ett djup intryck av barnens tårfyllda övertygelse att de talade sanning. Detta bevisades av att barnens berättelser var identiskt lika varandra in i den minsta detalj.

Uppenbarelsen inför byborna

Den kalvinistiske pastorn, som hade blivit medveten om att en folkmassan hade samlat sig, kom och var orolig över hur lättlurad hans folk var i tron över "den romerska vidskepligheten", som han kallade det hela. Han var övertygad om att det var ett verk av Satan och ville leda bort församlingsborna. När pastorn gjorde en paus för att hämta andan, hördes en hjärtskärande snyftning. Allas ögon vändes mot stenen och där mitt ibland dem stod en gråtande kvinna med ett barn i famnen precis såsom barnen hade berättat.

Folket stod häpna. Likaså pastorn. Han kunde inget göra mer än att se. Kvinnans ansikte var höljd i ett moln av sorg. Hennes kinder badade i tårar. Till slut återvann pastorn sin kyla och frågade: " Varför gråter du?" Med en röst djupt fylld av sorg svarade Hon: "Det fanns en tid då Mitt folk tillbad Min älskade Son just på denna plats. Men nu har denna heliga jord överlämnats till dem som plöjer och sår och till djuren som betar" Utan att säga något mer försvann Hon.

I tron att det var Guds moder som hade visat sig för dem och bannat dem för att deras försummelse, växte nu den katolska tron snabbt fram bland folket. De flesta beaktade Hennes budskap och återvände till den sanna Kyrka som Hennes gudomliga Son Jesus Kristus hade grundat. Så fullständig var denna återkomst att vid firandet av Jungfru Marias födelse - den 8 september. Ett årtionde senare mottog mer 11.000 människor den heliga Kommunionen vid en mässa som hölls på den plats där uppenbarelsen hade skett.

Miraklet

I en närliggande by levde en man som var över 100 år gammal och var blind. Berättelsen om uppenbarelsen nådde honom. Han kom ihåg en natt för nära åttio år sedan, då han tillsammans fr Holubka grävde ned bredvid en stor sten den järnbeklädda kistan, som innehöll Kyrkans klenoder och skatter. Byborna ledde honom till fältet, där uppenbarelsen hade skett för att se om han kunde lokalisera platsen, där skatten låg. Han hade knappt nått fram till platsen då han på ett mirakulöst sätt återfick synen. Jublande av glädje föll han ned på knän i tacksägelse och han pekade ut exakt platsen där kistan fanns. Den järnbeklädda kistan grävdes fram. När den öppnades befann sig allt i perfekt skick. Där fanns den stora målningen med Madonnan med Jesusbarnet, kalkarna av guld, mässkrudarna och dokumenten.

Målningen bevaras nu permanent i Basilikan till Födelsen av den Välsignade Jungfrun Maria. Den är vördad fram till denna dag såsom den Mirakulösa Bilden av Siluva.

Sedan denna tilldragelse har världen sett många förändringar. Vi finner oss omringade av moraliskt förfall och många har förlorat sin väg. Idag är Vår Fru av Siluva vår mest kraftfulla förbedjerska till vår Allsmäktige Gud. Hon som ledde Litauen tillbaka till den enda sanna Kyrkan, så låt oss alla bedja detta:

... rörd av Dina tårar, låt oss som våra förfäder gjorde återuppliva kärleken i våra hjärtan i tillbedjan till Din Son. Styrk Kyrkan den vacklande byggnaden som är familjen, led dina vandrande barn tillbaka. Förlåt vår nations synder.
Vår Fru i Siluva, bed för din vandrande barn.. för dem hem till Jesus. Amen