BAKGRUND 1 och BAKGRUND 2: Orsak och Verkan

AVSIKTEN MED DENNA SITE ÄR ATT:

  • UPPLYSA OM DEN MODERNA TIDENS OLIKA UPPENBARELSER OCH
    ÖPPNA DÖRREN FÖR DET SOM MÅNGA GÅNGER FÖRTIGS OCH FÖRNEKAS.

  • SAMHÄLLET OCH EKONOMI HAR FORMAT HELA DEN MÄNSKLIGA TILLVARON OCH MATERIALISMEN SOM BESKRIVER MÄNNISKANS STORHET

  • MEN VAD ÄR ETT SAMHÄLLE OCH EKONOMI? VI LEVER I EN TID MED NYA SANNINGAR. VAD STÅR BAKOM OCH FINNS DET EN ANNAN VÄG?

Jorden är vår gemensamma resurs för alla folk och nationer. Vi andas samma luft. Vi dricker ur samma vatten. Vi äter bröd från samma jord.

Men gäller detta? Finns det en sådan politik? Vad har styrt samhällsbygget för vår tid?

Urprungligen kallade de grekiska kyrkofäderna jorden och hela skapelsen för oikonmia. Med oikonomia menar de alla Guds verk med vilka han uppenbarar sig och förmedlar sitt liv. En manifestation av Guds skaparkraft.

Allt vi ser visar på ändamål där allt liv är sammanvävt till en odelbar enhet.

Oikonomia

Oikonomia är ursprunget till ekonomi och betyder "husets lagar" eller "husbygget". Oiko betyder hus och nomia lagarna.

Det globala hushållet

Detta skildar en ekonomi som ett hushåll, ett globalt hushåll för alla invånare. Djur-, växt- och mineralriket är resursen. Vi andas samma luft. Vi dricker samma vatten. Vi äter bröd från samma jord. Allt är ur en gemensam resurs. På engelska heter det resource - "re-source". Åter till källan.

Ett hushåll är även ett husbygge för att upprätta hushållet. Husbygget skildrar samhället. Så är samhället grundat dels på relationen och respekten till naturen dels människan, den mänskliga familjen.

Vad är ett samhälle?

Synomer till samhället är samfund eller gemenskap. I engelskan används begreppen society eller community.Society kommer av latins societas, som betyder ungefär " till varandra vänligt sinnade relationer".

Definitioner på ett samhälle är:

  • "Samhället är grupp av individer som lever förenade av ett nätverk av sociala relationer, och som är mer eller mindre avskiljt från andra samhällen."
  • "Ett samhälle är en samling personer som är förenade med varandra på organiskt vis genom en enhetsprincip som är mer än var och en av de personer som bildar samhället."

Allt skildrar samhället som en social gemenskap. Samhällets utvecklades efter den mänskliga familjens tillkomst och verkar i dess förlängning till försörjning, utveckling och beskydd. Familjen kan beskrivas som samhällets minsta enhet.

Liberlismens lagar och läror är ormgiftet som förstör den mänskliga själen och livskulturen för den sociala och mänskliga samhällskroppen. Människan blir här tvåfaldig i sin natur, en hermafrodit, både man och kvinna. Som det passar. Kön strider mot kön. Grupp mot grupp. De fabulöst rikas utkorelse och idolskap vs de fattiga och underlägsna. I marknadsekonomins antilära att plundra jord, nationer och folk växer motstridigheterna. Allmänheten omvärderas till en potentiell brottsling, en fara att bevakas av staten. Samhället blir sin egen fiende.

Utan en sann etisk grund om människan undergrävs samhällets och familjens existens. Människan reduceras till en arbetsvarelse, ett medel och en träl, som värderas enligt ekonomiska lagarna att konsumera och producera. Övriga reduceras som ovärdiga. I liberalismen blir arbetet den nya familjen. Cynismen, kuvelsen och striderna härskar och orienteringen förloras. Det omvända gäller. Sanning och lögn blir något godtyckligt i modern utveckling. I det politiska rummet släcks ljuset. Förvirringen kommer att växa och så olyckorna.

Samhället som en social enhet

Allt skildrar samhället som en organism och social gemenskap. Samhällets utvecklades efter den mänskliga familjens tillkomst och verkar i dess förlängning till försörjning, utveckling och beskydd. Familjen kan beskrivas som samhällets minsta enhet. Personen är människan som en andlig, social och skapande varelse.

Ekonomi är här ett socialt skeende mellan människor, för människor och det gemensamt bästa. Utvecklat kapital är ett resultat av ett skapande arbete.

Den skapande människan

Hela samhället är skapat av människor, Alla organisationer, företag, jordbruk och hela näringslivet är skapat av människor. Allla byggnder, alla fordon, broar, all teknik och verktyg är skapat av människor. Hon har förändrat hela jorden. Skapandet kommer inifrån människan och ut. Från hennes person. Med människar och för människor att vara till människans tjänst. Det är hela syftet. All ekonomi gäller relationer mellan människor och med naturen. Samhälle och ekonomi är en social process i ett globalt husbygge.

Människan och kapitalet

Människan och kapitalet är i historien två rivaliserande produktionsfaktorer som har påverkat hela samhällsutvecklingen. Går kapitalet före arbetet dvs människan? Eller är arbetet människan överordnat. kapitalet? Arbetet är nyckeln till hela den sociala frågan.

Den katolska socialläran - en skatt för det solidariska och rättvisa samhället

Den katolska kyrkan tar ställning till detta i den katolska socialläran som för många är okänd men utvecklats ur det som hänt Europa det senaste 100 åren. Kyrkans sociallära ser inte ett ekonomiskt handlande som någon sorts etisk frizon, där det råder moraliska undantagsregler.

Detta beskriver Erwin Bischofberger i Arbete före Kapital, 1984.

Europa var ämnat att bli till en kristen civilisation. Europa var en kristen vision på 1400-talet att bilda en kristen och kulturell gemenskap med Europas nationer. Det är ursprunget till EU som blev ett liberalt projekt på en sekulär basis.

Den katolska kyrkans sociallära har historien skildrat hela samhälls- och arbetssynen, om människans ställning i samhället och i arbetslivet, och om samhällets förhållande till den enskilde personens sociala miljö.

  • När socialismen talar om det klasslösa samhället talar den Katolska kyrkans sociallära om det klassfria samhället. Allt bygger på solidaritet. Konsekvens av Kyrkans lära är att människan som person gör att inga klasser eller raser finns. Alla har samma människovärde och äger samma frihet.

  • Kyrkans sociallära företräder en samhälls- och arbetsuppfattning som skiljer sig såväl från liberalismens som från marxismens ståndpunkter. Så blir den radikal i sin konservativa hållning om människans person och vad som är samhällets grund.

  • Det är "den mänskliga personen" som utgör »själva grunden, orsaken och målet för alla sociala inrättningar», alltså även arbetet.

Historien bakom den katolska kyrkans socialläran.

Ur upplysningstidens filosofier och genom den industriella revolutionen, kommer liberalismens och socialismens koncept. De har båda så samma ursprung i materialismen. De genererade konflikterna i samhället.

o Kolonialismen, länders och krigens skuldsättning
o Ekonomiska konflikten mellan företagare och arbetare
o Liberalismen vs socialismen
o Ekonomisk marknad utan solidaritet och ekologi
o Samhällsrevolutioner
o Splittring genom social misär
o Epidemier TBC & kolera
o Den stora svälten kom i Europa 1845 – 1849
o Klass- och raskampen. Dessa leder till nationalismen och världskrigen

1700- och 1800-talet

Denna tid innehåller en dramatisk tid med revolutioner och krig som spred sig i och från Europa till den nya världen. Franska revolutioner 1789 med Frihet, Jämlikhet och Broderskap innebar en ny samhällsordning utan kristen grund och etik.

Genom revolutioner kom folk att strida mot varandra. Klass mot klass. Europas länder förvandlades genom krig och industrialismen till länder i en djup misär. En stor missväxt sprider sig över Europa med svält 1845 - 1849.Tillsammans spred detta arbetslöshet och epidemier som TBC och kolera. Industristäderna och dess bostäder var ohälsosamma i sin brist på rent vatten och fungerande avlopp.

Marx sökte finna lösningen i kapitalet. "Das Kapital" kom ut 1867. I socialismen skulle alla personliga stävanden och egenintressen stoppas. Alla religiösa, ideologiska och kapitalistiska institutioner skulle krossas och ersättas av staten som den enda och riktiga sanningen. Folken blev förvandlade till ett statlig kollektiv och egendom utan personlig frihet och rättigheter. Så har både liberalismen och kollektism samma rötter i kapitalet och med samma mål. Båda bygger på en materialism, en religion som härstammar från forna Egypten.

Men de stred mot vandra ända fram till 1989 då de båda vigs samman på Himmelska Fridens torg i Peking. Folket blev bosktavligen överkörda.

Den stora omdaningen - utveckling av marknadsekonomin

Den stora omdaningen tog sin början i samband med 1700-talets industriella revolution, då liberalerna drog slutsatsen att fria marknader var den bästa metoden att förbättra ekonomin. Karl Polanyi, en kristen nationalekonom har analyserat marknadssystemets framväxt och växande frigörelse från den sociala och politiska strukturen i vilken ekonomin tidigare var "inbäddad". Han skriver i "Den stora omdaningen", 1989:

  • ”Den industriella revolutionen var början på en revolution som inte var mindre extrem och radikal än den revolution som tänder sekterristens sinne, men den nya tron var ytterst materialistisk och menade att alla mänskliga problem kunde lösas under förutsättning att det fanns en obegränsad materiella nyttigheter.”

Att göra stater marknadsvänliga och mer privatiserade har varit en långvarig strävan. Chile 1973 och i många andra länder i Sydamerika, Asien och Afrika stöptes om för globaliseringen. "Chockdoktrinen, Katastofekonomins genombrott", av Naomi Klein, 2007, beskriver systematiken att ta bort en reformvänlig och demokratisk samhällsutveckling.

Marknadsekonomin - en ekonomi utan sitt sociala och ekologisk sammanhang

Marknadekonomi exkludera det sociala sammmanhanget. Den efterliknar krafterna i den fysiska värden för att beskrivas matematiskt som ett kraftspel mellan tillgång och efterfrågan. Denna manupulering ger sken av att den optimerar alla villkor för samhällets och människors bästa. Människan blir här ett ekonomiskt objekt, ett medel och en varelse att konsumera och producera. Det gemensamm bästa blir det omvända till kapitalets och fåtalets bästa.

Utvecklingen av den katolska socialläran år 1891

Denna politiska och samhällsfientliga offensiv på 1700- och 1800-talet ställde nya krav på Kyrkan. Kyrkans behov av iakttagelse av samhällsutvecklingen och prövning av den egna ståndpunkten tog sin tid.

Dessa politiska krafter som kommer mot samhället och kyrkan beskriver Leo XIII 1884 i Humanum Genus. Första varningen kom 1738 av Clemens XII. 13 påvar har tagit upp samma fråga fram till 1924. Dessa samhällsomstörtande sekter och hemliga brödraskap verkar bortom lojalitet till sitt folk och samhället.

"Leo XIII (1810-1903) uppmärksammade arbetarfrågan i Rerum Novarum, RN (Förändringar), 1891 inom ramen för det dåtida industrialiserade kapitalistiska Västeuropa och som även gällde Nordamerika. En stor del av mänskligheten levde i fattigdom och misär, och inte sällan på svältgränsen. Att vara dömd till ett existensminimum syntes för många vara livets ofrånkomliga öde.

Leo XIII angrepp såväl liberalismen som socialismen. I själva verket agerade Leo XIII mitt emellan två försök att vinna makten över den ekonomiska ordningen och samhällsprocessen:

I RN förtryckte påven socialismen som en okristlig klasskamp. Han ser familjen som en social dimension och stödjer proletärernas krav på privat egendom, individuell frihet, rätten till fackföreningar för att försäkra om en rättvis lön. Han tar fram behovet av en statlig subsidiaritet.

Subsidiaritet kommer från latinets subsidium. Innebörden är hjälp till självhjälp. Gemenskap är en stödjande funktion gentemot samhällets medlemmar. Ordet subsidiaritetsprincip har sina rötter i det latinska subsidie afferre = att ge stöd, att vara till hjälp..

Leo XIII understryker här att dessa rättigheter inspireras av den mänskliga personens värdighet och att lönen måste tillåta en person att försörja sig och sin familj.

Utvecklingen av de fria organisationerna och det klassfria samhället

Mellan ett litet fåtal ofantligt rika och den oräkneliga skaran egendomslösa» strider mot rättvisan, säger Pius XI 1931.

Det är de fria organisationerna som bygger upp det civila samhället. Fackföreningar garanterar det civila samhällets frihet och rättvisa. De är tecken på dess balanserade livsrytm och sociala hälsa. Det civila samhällets skapar den sociala, kulurella och rättfärdiga gemensakpen

De skall inte låta sig styras och kontrolleras av staten utan vara mån om sin autonomi. De skall utan statens inbland-ning kämpa för sina rättigheter.

Staten skall bara ingripa om konflikterna mellan de fria förhandlingsparterna inte kan lösas. Detta kallas för subsidiaritetsprincipen och innebär att staten eller det allmänna skall främja de enskilda medlemmarnas och de mindre gruppernas egna initiativ och aktiviteter.

I mån av behov skall den statliga gemenskapen ge hjälp till självhjälp åt samhällets minsta enheter och grupper, men inte uppträda i deras regi.
På det viset blir det nya samhället »en enhet i organisk och väl differentierad mångfald». Klassamhället ger vika för en väl sammanfogad organism med det klassfria (inte klasslösa) samhället som mål.

I det klassfria samhället bidrar alla, i vilken ställning de än befinner sig, till det allmänna bästa. Det allmänna eller staten skall skapa ramar eller villkor inom vilka de minsta och de mindre gruppernas autonomi kan utveckla sig.

Påven integrerade arbetarfrågan i en övergripande samhällssyn: arbetarna (arbetarrörelsen resp fackföreningar) skall ta tillvara sina egna resurser, sin kompetens och sin inre styrka. Oberoende av om man utför sitt arbete som egen företagare eller som löntagare så utvidgar det personkärnan.

Arbetet måste därför ha en skapande kvalitet. Den arbetande människan ger matarian, produkten och tjänsten hon utför sin mänskliga prägling. Arbetet är alltså underordnat hennes målmedvetenhet och hennes vilja. Det är hon som i sin dagliga arbetsinsats vinner erfarenhet och utvecklar nya initiativ.

Det solidariska samhället

Pius XII talade om en aktiv och effektiv solidaritet som skall råda inom samhällskroppens alla delar. Solidarisk samhörighet innebär att alla och envar i ett visst samhälle är ansvarig var och ens väl och ve.

Totalitära politiska system struntartar i det allmännas bästa som inte har någon annan funktion än att ge stöd åt makthavarna.

Partiledarna i totalitära regimer brukar använda sig av »folkets vilja» och »samhällets bästa» för att manipulera och kränka de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. Med hjälp av slagordet, »allmännytta går före egennytta» (Gememnutz geht vor Eigennutz) utplånade tredje rikets makthavare hela folkgrupper och sökte snärja in hela befolkningen i sin förföriska ideologi.

I totalitära regimer av nyare snitt består det allmännas bästa vad som gagnar partiet och den härskande klassen. De människor som inte vill böja sig för indoktrineringen stämplas som klassas som samhällsfientliga som effektivt skall gallras bort.

»Den politiska makten, som är det naturliga och nödvändiga med för att hålla samhället samman, måste ha som mål att förverkliga det gemensamma bästa. Den handlar subsidiärt, de enskilda medlemmarna och grupperna i det civila samhället handlar solidariskt.

Solidaritetsprincipen uttrycker ett ömsesidigt beroende: alla är bundna vid och ansvariga för samhället, och samhället är förpliktat att säkerställa allas frihet och att skydda dem mot hot både utifrån och inifrån. "Vi alla sitter i samma båt"

Det internationella allmänna bästa

Johannes XXIII kallar i-ländernas ansvar för och konkreta hjälp till u-länderna för vår tids ödesfråga och största uppgift. Han markerar klart sitt särskilda intresse för Kyrkans samhällsansvar.

Enligt FN:s statistik, lever idag 2009 1,2 miljarder människor i extrem fattigdom, dvs. på under en dollar per dag. Ungefär lever 20 % av befolkningen i världen på ca 80 % av världens alla tillgångar, medan resterande 80 % lever på 20 % av världens tillgång

Han kallar I-ländernas ansvar för och konkreta hjälp till u-länderna för vår tids ödesfråga största uppgift.

De socialetiska kärnsatser är:

  • Den enskilda personens och det mänskliga arbetets värdighet,
  • Alla folks och alla enskilda människors rätt att få del av jordens tillgångar
  • En rättvis lön som svarar mot familjens behov
  • En kritisk syn på den liberalistiskt orienterade ekonomin som tillåter obegränsad konkurrens och förnedrar människan till enbart en produktionsfaktor

Han ansåg att principerna i kyrkans sociallära vara oumbärliga stöttepelare för ett modern mångkulturelal samhället.

Subsidiaritetsprincipen.

Statliga ingripande i samhällskroppens liv skall hjälp men inte kväva de enskilda medborgarnas, familjernas och de enskilda gruppernas. Det är oförenligt med subsidiaritetsprincipen.

I en sådan ordning styrs hela livet i stat, kommun, näringsliv, vetenskap, idrott och det mesta som hör familjelivet till från en allt dominerande kommandocentral. Människan är ett nummer i ett kollektiv.

Självförvaltningsprincipen.

Denna princip eller regel för samhällslivet förtydligar subsidiaritetsprincipen. Både enskilda företag och sammanslutningar med kulturella syften skall i möjligaste mån vara självständiga.

Genom så mycket självförvaltning som möjligt skall samhället förbli nära människorna och deras livsvillkor.

Uppenbarligen finns det koncentrationsprocesser i våra moderna samhällen som betingas av den moderna tekniken och människorslivsföring. Vi lever i storstäder, med stora fabriker, jättelika regionsjukhus och stora skolor. Ett frihetsorienterat samhälle behöver de »fria krafterna» på snart sagt alla områden, men kanske särskilt inom socialvård och utbildning.

Principen om det gemensamma bästa

Denna princip tjänar den samhälleliga balansen. Subsidiaritetsprincipen och självförvaltningsprincipen betonar den folkliga basens (individens, familjens, gruppens, rörelsens) egen kompetens, med så lite inblandning från statligt håll som möjligt.

Principen om det allmänna bästa är en komplementär princip, dvs den tar hänsyn till den statliga gemenskapens bästa. De fria samhälleliga grupperna är inte självständiga för egenintressen och själviska syften.

Principen om privat äganderätt.

Alla människor skall få bli delaktiga i samhällets välfärd. Den statliga socialpolitiken skall syfta till att sprida egendomen. Socialprodukten, dvs resultatet av arbetet, skall rättvist fördelas bland de olika skikten i befolkningen. Självfallet kan staten och andra offentliga organ utvidga gränserna för sitt ägande, om "den allmänna välfärden uppenbarligen kräver det"

Principen om delägarskap.

Löntagare, både arbetare och tjänstemän, skall ha del i företagen. Delägarskap leder till större ansvar för det företag där man själv arbetar. Rätten till delägarskap skall vara möjlig i både privata och offentliga företag .

Johannes XXIII betraktar jordbruket som en eftersatt sektor, både ekonomiskt och socialt. Han framhåller att kyrkans sociallära inte bara skall belysa förhållandet mellan arbetsgivare och löntagare utan även "mellan olika näringar och mellan i ekonomiskt avseende olikartade områden inom ett och samma land"
.
Han beklagar att de utvecklade länderna ringaktar de andliga värden och gamla traditioner som u-länderna har skapat. I-ländernas utvecklingshjälp kan mycket väl förstöra "detta oförvanskade medvetande hos u-ländernas folk" och bli en "försåtlig fälla för dem".

Denna sociala lära skall inte bara förmedlas vid de universitet och högskolor som står under kyrkans ledning, utan också ute i församlingarna och inom ramen för lekmännen. Det ligger i sakens natur, eftersom det i första hand är lekmännen som gestaltar - och förändrar - den sociala verkligheten. Samhällsutvecklingen är lekmännens egentliga kompetensområde.

Utvecklingen ett solidariskt världssamfund

År 1967 finns en ny påve. Paulus VI angriper »den tygellösa liberalism» som ledde till »penningens internationella imperialism», Han kallar rätt och slätt detta för »diktatur».

Arbetet är bara mänskligt, när »det står i människans, i varje människas och i hela människans tjänst». Paulus VI:s tal inför International Labour Organisazation, ILO. Som en skandal betraktar Kyrkan de ovärdiga arbetsvillkoren .

Arbetarna behandlas som rena produktionsmedel och inte som fria och ansvariga personer» (GS27). Arbetet blir omänskligt, och arbetaren en slav, om hon inte får utföra arbetet på ett förnuftigt och fritt sätt.

Utan att göra en direkt koppling mellan industrialiseringen och kapitalism, avvisar han det system som »anser att profit är det väsentliga motivet för ekonomisk tillväxt, fri konkurrens dess högsta lag och privatägda produktionsmedel en orubblig rättighet».

Han skiljer alltså klart mellan industrialiseringen, som har inneburit klara framsteg, och »det fördärvliga system» som har utnyttjat den till sin egen fördel.

»De rika ländernas överflöd måste stå till förfogande för de fattiga länderna».

Eftersom u-länderna nästan uteslutande säljer jordbruksprodukter och råvaror till starkt fluktuerande priser som fastställs i i-länderna är obalansen till u-ländernas nackdel uppenbar.

Regeln som säger att de internationella handelsförbindelserna (i enlighet med liberalismens allmänna princip) skall bestämmas av ett fritt utbyte är helt ohållbar. Det »fria marknadspriset cementerar och permanentar i själva verket orättvisorna.

Arbetet är nyckeln till den sociala frågan. Påven Joannse Paulus II år 1979

1979 kommer nästa sociala encyklika, Redemptor Hominis, Johannes Paulus II:s första encyklika kommer endast 5 månader efter sin vigning."

Det blir som ett manifest för sitt pontifikat. Han prioriterar att analysera den samtida människans problem. Utan att säga det direkt analyseras kommunismen i encyklikan, ett system som baserar sig på ateismen, något som påven upplevt i egen person i i sitt födelseland Polen.

"Ateismen har programmerats, organiserats och strukturerats i ett politiskt system", läser vi. Påven understryker att vi har ett naturligt behov av Gud, för att kunna vara människor och kommunismen förnekar denna existensiella aspekt av människan, och kan omöjligt tillfredställa människans behov."

Han tar även om jordens ekologiska problem, och utsugningen av naturresurser, liksom den hotande militärmaktens tillväxt: "en ofattbar självdestruktivitet, inför vilken alla historiens naturkatastrofer tycks blekna". Han fortsätter:

"Denna encyklika tar även upp den teknologiska och materialistiska utvecklingen, som representerar människans storhet, men materialismen - varnar påven - ignorerar den mänskliga personen och riskerar att göra henne till slav under sina egna produkter. Människan är inte skapt för att producera och lägga på lager. Påven fördömer även den ekonomiska obalansen och uppmärksammar de fattigas problem."

I Laborem Exercens (Den som utför arbete, LE). 1981 kommer ut 90 år efter den första. Här opponerar sig Johannes Paulus II mot det ekonomiska och materialistiska konceptet om arbetet, inom vilket både liberalismen och kommunismen kan klassas.

Människans primära syften med arbetet leder till

  • arbetarens rättigheter som just rätten till arbete
  • rättvis lön, och stöd till de svagaste arbetarna."

Påven delar upp sin encyklika i fyra avsnitt:

  • Människan och arbetet
  • Konflikten mellan arbete och kapital
  • De arbetandes rättigheter
  • Grunddrag till en arbetets spiritualitet

Arbetets subjekt och objekt

Johannes Paulus II behandlar inte frågor kring det mänskliga arbetet utan han behandlar själva arbetet som utgör "en nyckel, och troligen den viktigaste nyckeln, till hela den sociala frågan" (den latinska grundtexten använder här ordet »cardo» som betyder gångjärn, dörrhake, vridpunkt.)"

Under arbete i objektiv bemärkelse sorterar tekniken, dvs hela den tekniska redskapsarsenal som människan har frambringat genom sitt arbete och för sitt fortsatta framgångsrika arbete

Johannes Paulus II tecknar inte en samhällsordning utan snarare en ekonomisk ordning: det är människan i arbetsprocessen som intresserar honom, inte så mycket människan i hela den sociala och politiska beslutsprocessen. Påven har sitt hjärta hos löntagarna, och det är dessa som har företräde framför kapitalet.

Arbetets etik

Som mänsklig handling och mänsklig prestation står arbetet på en ojämförligt högre värdenivå än kapitalet, dvs de produktionsmedel och den förvärvsförmögenhet som man sätter in i produktionsprocessen.

Påven menar ingenting annat än att det är människan som har företräde att organisera och leda den ekonomiska process, medan kapitalet får tjäna som medel i denna process.

Det är i princip inte svårt att bestämma relationen mellan arbete och kapital. "Bara människan är person, kapitalet däremot är en summa av ting", enligt påven. Han formulerar följande tes:

"Rättvist, sant i sig självt och på samma gång moraliskt rättfärdigt, är ett arbetssystem som i sina grundvalar övervinner motsatsen mellan arbete och kapital och är uppbyggt enligt principen om arbetets inneboende och verkliga överhöghet, om dess subjekt karaktär och om arbetarens verksamma deltagande i hela produktionsprocessen, utan hänsyn till arten av de uppgifter som han utför".

I den fria marknadsekonomin och liberalism råder uppenbarligen just denna motsättning mellan arbete och kapital. Själva det arbetande subjektet underordnas ekonomiska mål. Det som räknas är arbetets ekonomiska värde och människan själv som produktionsfaktor som medel.

Ett samhällets existensiella grund vilar på att det är en social förening och gemenskap. Människan är målet och orsaken. Kapitalet är resultatet. Om en omvänd ordning, där det ekonomiska systemet överordnas får detta djupa konskevenser. Samhället upplöses och går mot en totalitärism, är påvens varning.

Denna utveckling beskriver revolten.